Att lära av vår historia

Det är upp till oss hur långt vi låter det gå innan vi på djupet avgiftar oss från det patriarkala samhället, och på djupet väljer kärleken till jorden och till alla hennes invånare.

Dessa ord skrev jag i torsdags. Sedan dess har vi fått se hur långt alltför många är villiga att gå. Ja, för sedan dess har vi fått vårt nya styre, och inte minst det avtal som reglerar detta styre. Ett oerhört patriarkalt och nationalistiskt styre. Ett styre som blev följden av att lite mer än hälften röstade på partierna på högersidan, och att mer än en miljon lät bli att rösta. Jag tror inte att alla dessa tycker att avtalet är bra, men det blev följden av deras röster eller brist på röster. Tyvärr. Precis som väldigt många av oss varnande för. Och ja, det gör ont i mig, för detta styre kommer att skada så oerhört många. För i styret finns inga lösningar på så många av de problem vi har, så som sexism, rasism och miljöförstöring, för detta styre står för politik som skapar ännu mer av just sexism, rasism och miljöförstöring.

Här i Sverige vill vi så gärna se oss som goda, men det är kanske dags för oss att se det andra länder ser. Där de får lära sig att vår egen hyllade landsfader Carl von Linné satte rasbiologin på pränt. För han klassificerade inte bara djur och växter, utan även människor. Han delade upp oss i fyra grupper utifrån hudfärg, och tillskrev dessa grupper olika egenskaper. Föga förvånade ansåg denna vita man att vi som är vita är överlägsna, och att svarta bland annat är lata. Hans teorier fick oehörda konsekvenser på så många plan, inte minst för att berättiga slaveriet och den vita mannens kolonisering av stora delar av världen, vars fruktansvärda följder människor över hela världen lever med än idag. Och visst är det smått ironiskt att rasbiologiska institutet i Uppsala grundades för hundra år sedan, efter en motion som undertecknades av våra dåvarande riksdagspartier, för att ”erhålla en vetenskaplig grund för rashygieniska åtgärder”. Vi vet alla vad den ”vetenskapen” ledde till. När vårt land sedan såg följderna efter andra världskriget fick nationalismen munkavel på sig, men som vi alla vet så hjälper det inte. Den pyser fram i alla fall. Och det ser vi efter detta val. På alla plan.

När jag utanför vallokalen gick förbi statyn med Carl von Linné, då snurrade tankarna och känslorna. Tänk om vi kunde lära oss av vår historia, istället för att upprepa den?

För frågan är hur djupt vi kommer att gå ner oss denna gång. Ska vi gå djupt, djupt, djupt ner i den allra grumligaste sörjan, eller kommer vi att stanna upp längs vägen och avgifta oss från sörjan istället? Det är upp till oss. Till varenda en av oss.

Ja, för oss som vill vara en del av lösningen, och inte problemet, så är det tid för oss att avgifta oss från det patriarkala sörja vi blivit matade med i generationer. Hitta tillbaka till den livssyn då vi ännu levde i harmoni med oss själva, varandra och jorden. För det gjorde vi en gång i tiden, även i vår del av världen, men vi behöver gå några tusen år tillbaka i tiden för att återknyta våra rötter. Och det är kärleken, kraften och visdomen från denna tid som vi återknyter med i den helande cirkeln i Alnarp på lördag. Varmt välkommen att vara med om du vill vara med och skapa en rättvis och hållbar värld.

För så sant som det är sagt, vi behöver alla vara den förändring vi vill se i världen. Det börjar med oss. Med varenda en av oss. Och låt och börja här och nu. Nu.

(Från 2022-10-17)