Till en värld bortom

Imperialist white supremacist capitalist patriarchy. Det var det namn som aktivisten, författaren och professorn bell hooks gav det system vi lever i. Det system vi föds in i. Det system vi blir en del av. Vare sig vi vet det eller inte. Vare sig vi vill det eller inte.

Precis som så många av er har jag förfärats över de senaste dagarnas utveckling. Gråtit så många tårar. Tänkt att jag ska skriva om det. Och de ord som då gång på gång kommit upp är just bell hooks ord. Imperialist white supremacist capitalist patriarchy. Att detta krig och allt det för med sig visar oss detta systems skuggsidor. På alla plan. Samtidigt. Och det är inte lätt att sätt ord på, för det finns så många perspektiv. Samtidigt.

För det första, krig är fruktansvärt. Alltid. Överallt. Vem som än drabbas. Och jag förstår det där med närhetsprincipen. Det sätter sig djupare i hjärtat när det drabbar människor som finns i vår närhet och som ser ut som oss. När Ukraina blev invaderat blev det så tydligt. Kriget kom för nära. Känslan av att det hade kunnat vara vi som drabbats. Det hade kunnat vara vi som vaknade av bombningarna. Det hade kunnat vara jag som fått välja mellan att stanna kvar i kriget med min man och vår 18-årige son, eller flytt med hans yngre syskon till tryggheten. Det hade varit ett fruktansvärt val. Jag känner med alla människorna där som stannat kvar, och jag känner med alla de människorna som är på flykt. Det gör ont i hjärtat.

Men det värmer mitt hjärta att se hur många som nu ställer sig upp för att hjälpa ukrainarna. Både de som är kvar, och de som är på flykt. Vi öppnar våra dörrar mer än vi gjort på länge. Vi öppnar våra hjärtan mer än vi gjort på länge. Men… Ja, det är just att det finns ett stort men här. För vad signalerar vi till omvärlden?

Jag följer en hel del människorättsaktivister från andra länder. Och de är inte nådiga i kritiken de riktar mot oss vita nu. Och jag förstår dem. Alltför väl. De har i åratal skrikit till oss om krigets fasor. De har i åratal skrikit till oss om att öppna våra dörrar. De har i åratal skrikit till oss om att öppna våra hjärtan. Istället har vi gjort precis tvärtom. Tills ett europeiskt land med vita människor blir invaderat. BOOM, så öppnar vi våra dörrar och hjärtan. För de som är vita alltså. White supremacy i ett nötskal.

Vi vita ser oss så gärna som ”de goda”, men stora delar av världens befolkning ser det inte så. Inte så konstigt, med tanke på att vi under århundranden gjort vårt bästa för att erövra stora delar av världen. Vi är världsmästare i imperialism. Och stora delar av jordens befolkning lever fortfarande i krig, förtryck och fattigdom på grund av oss. Och vårt agerande till följd av kriget i Ukraina har väckt upp många trauman, mycket sorg och mycket ilska i många människor runt jorden. Av förklarliga skäl.

Och mina tankar har många gånger dessa dagar gått till människorna i Ryssland. De som inte heller har valt detta krig. De som också är brickor i maktens boningars spel. De tusentals ryssar som redan har dött eller kommer att dö i detta krig. De ännu fler tusentals ryssar som förlorat eller kommer att förlora sina barn, barnbarn, syskon, partners, föräldrar och vänner i detta krig. De ryssar som redan har det svårt och som kommer att lida än mer av de ekonomiska sanktionerna. Och mina tankar har många gånger gått till de ryssar som nu vågar stå upp för fred, och på kuppen riskerar sina liv. Det är mod. Sant mod.

Ja, det finns så oerhört många perspektiv på det som händer nu. Och vem vet hur allt kommer att sluta. Det beror på hur vi alla spelar våra kort i detta farliga spel.

Men jag håller med bell hooks. Det är tid för oss att överge det system vi lever i. Avgifta oss ifrån det. Skapa en värld bortom Imperialist white supremacist capitalist patriarchy. Låt oss låta detta krig lära oss vikten av att öppna våra dörrar och våra hjärtan för alla människor. Alla. Varenda en. Oberoende av hudfärg, nationalitet, religion, kön, sexuell läggning och allt annat vi använder för att separera oss ifrån varandra.

Jag har i många år blivit vägledd på kärlekens väg. Många gånger har jag känt mig splittrad över alla spretiga stigar den fört mig in på. Men nu ser jag. Denna väg leder till en värld bortom Imperialist white supremacist capitalist patriarchy. Till en värld där vi alla är lika mycket värda. Till en värld där vi alla lever i både trygghet och frihet. Till värld där vi tar hand om jorden och alla hennes invånare.

Låt oss vandra denna väg tillsammans. Nu.

(Från 2022-02-28)