Älskade barn. Du kan inte stoppa ett vulkanutbrott. Du kan inte stilla en jordbävning. Du kan inte få en tornado att sluta snurra.

Lika lite kan du stoppa ilska som bubblar upp inom dig. Förtvivlan som skälver i dig. Raseri som ruskar om din kropp. Du kan trycka ner dem en stund, ja. Men de kommer inte att försvinna. De kommer att äta upp dig inifrån.

Våga känna även de känslor som många av er ser som förbjudna. Våga ge uttryck för dem. Inte på ett sätt som skadar andra, men på ett sätt som hjälper dig att hela dem.

Gå ut i naturen. Hon hjälper dig. Moder jord håller dig.

Lägg dig i gräset och gråt ut dina tårar. Skrik ut de skrik du hållit inom dig till natthimlen. Hon förstår dig. Moder jord förstår allt. Varenda känsla du har haft har hon också haft.

Titta runt omkring dig och se hur mänskligheten har behandlat jorden i hundratals år.

Hur skulle du känna dig om du var henne?

Hur skulle du känna dig om någon grävde sig djupt in i din kropp?

Hur skulle du känna dig om någon förstörde dig mer och mer utan att ge någonting tillbaka?

Moder jord förstår dig. Hon förstår varenda känsla du någonsin haft.

Håll sedan om henne. Berätta för henne hur mycket du älskar henne. Hur mycket du uppskattar att få vara en gäst på hennes vackra kropp. Berätta om hur du vill ge tillbaka till henne för att visa din uppskattning. Dränk henne i din kärlek.

Moder jord behöver din kärlek lika mycket som du behöver hennes kärlek. Tillsammans helar ni varandra. Tillsammans helar ni livet här på jorden.

***
Dagens text kommer från min kanaliserade bok Ett brev från gudinnan.