Vibrationerna av evigheten

I stillheten
känner vi
vibrationerna
av evigheten

Dessa ord skrev jag i min dagbok när jag var sjuk. Igår tog jag mig äntligen tid och mod att läsa igenom allt jag skrev i dagboken under sjukperioden. När det var som värst orkade jag inte skriva, men eftersom sjukan slog in som vågor så fanns det även stunder då jag kunde landa i stillheten.

Något jag förundrades över när jag läste dagboken var att jag redan under sjukperioden kunde se de gåvor den gav mig. Hur den hemska smärtan och dödsångesten blandades med djupa andliga upplevelser och insikter. Hur sjukdomen förde mig djupare och djupare in i hjärtat. Hur sjukdomen fick alla filter att rämna, och lät mig flyta in i evigheten.

Och denna känsla har stannat kvar. Som häromdagen då jag var med mitt yngsta stjärnfrö här på lekplatsen, och bara fylldes av ett lyckorus. Över hur vacker jorden är. Över hur fantastiskt det är att få leva. Över hur mitt hjärta nu svämmar över av kärlek.

Och nu kan jag förstå så många av de kanaliseringar som kom till mig under sjukperioden. Om att denna sjukdom är en del av uppvaknandet på jorden. Om hur den för upp våra nertryckta rädslor till ytan så att vi äntligen kan släppa taget om dem. Om hur den öppnar vårt hjärta för kärleken. Om hur den öppnar vår krona för evigheten. Om hur den ger oss tid för stillhet och reflektion. Om hur den väcker djupare sanningar inom oss. Om hur den får oss att förstå vad som är viktigt här i livet. Om hur den ger moder jord tid för vila och återhämtning. Om hur den skapar oerhört mycket lidande, men hur den även ger oss möjlighet att förhindra så oerhört mycket mer lidande på sikt.

Jag älskar hur ormen sticker fram sitt huvud längst ner i bilden. Ormen som alla mina barn har klättrat på som små. Ormen som symboliserar den feminina kraften, gudinnekraften, gudinnan. Hon som patriarkatet demoniserade. Patriarketet, som på kuppen slängde ut oss från paradiset och förde livet på jorden till ruinens brant. Förde oss hit där vi är idag.

Nu reser sig gudinnan igen. I jorden. I oss. Överallt. Från roten, genom hjärtat, och in i evigheten. Hon ger oss en chans till en nystart. En omstart. Hon ger oss en möjlighet att skapa paradiset på jorden igen. Och jag ser paradiset nu. Det har hela tiden funnits här.

Ja, det är ingen lätt resa. Vi behöver göra om allt. Allt. Men vi klarar det. Tillsammans.

Nu reser vi oss. Och skapar om världen på nytt. En värld vi bygger med kärlek och medkänsla. En värld där vi alla är lika mycket värda. En värld där vi tar hand om jorden och alla hennes barn. Alla.

(Från 2020-05-13)