Sedan tidernas begynnelse
har jag vandrat här
med alla de färger och former jag bär
Sedan tidernas begynnelse
har vi vandrat här
med alla de färger och former vi bär
För djupt i vårt hjärta
vi är en och samma
För djupt i vårt hjärta
vi är alla ett
För djupt i vårt hjärta
vi är en och samma
För djupt i vårt hjärta
vi är alla ett
Älskade moder jord. Jag minns när du gav mig denna sång för några somrar sedan. Hur den gick rakt in i mitt hjärta. Så enkla och sanna ord. Ord som påminner mig om att vi alla innerst inne är ett. Ord som påminner mig om att den vi är, finns i allt och alla. Bortom alla idéer, bortom alla etiketter, bortom alla ytligheter och ytterligheter.
Men ord som bara blir tomma ord, om vi inte kan uppleva denna sanning i hjärtat. Ord som bara blir tomma ord, om vi inte kan se oss själva i varandra.
Jag älskar hur du om och om igen vägleder mig till upplevelser där jag får känna denna sanning i mitt hjärta. Som när jag som barn förenades med en fluga, och som när jag nu i veckan förenades med en myra. Jag älskar hur du ger mig dessa upplevelser genom liv som ofta anses så oviktiga av oss människor. Jag älskar hur du påminner mig om livets helighet i allt och alla. Även i de allra minsta av oss.
Och jag älskar när jag får förenas med dig. Vara ett med dig. Som nu i veckan när du bad mig att lägga mig ner i detta magiska träd, som så många gånger förr. Varje gång känner jag hur du skjuter upp din kraft genom trädet, och in i mig. Hur min livmoder börjar vibrera, och sedan hela min kropp. Hur jag blir ett med dig. Hur jag kan se på livet med dina ögon. Livets ögon.
Ja, älskade moder jord. Jag vill tacka dig. För att jag får leva här. I denna färg, i denna form, just denna gång. Men att jag samtidigt får leva i så många andra färger och former. I allt och alla. I dig.
Tack moder jord för livet. Tack livet. Tack från djupet av mitt hjärta. Tack. Tack. Tack.
(Från 2020-12-19)