På söndag möts vi i cirkeln igen. Varmt välkomna ni som känner kallet i ert hjärta. Starkt eller svagt, det spelar ingen roll, för hon kallar på oss nu. Djupt, djupt i vårt hjärta, och ju mer vi lyssnar, ju starkare hör vi henne. Gudinnan. Den stora modern. Livets moder. Hel. Vad än vi kallar henne. Hon vi alla kommer från. Hon vi alla återvänder till. Hon vi alla innerst inne är.
Nu i höst är det fem år sedan hon vägledde mig till att börja bjuda in till gudinnecirklar. Jag var skeptisk milt sagt, inte minst då jag på den tiden fick hjärtklappning bara vid tanken på att tala högt inför en grupp. Men jag hade redan då följt hennes vägledning i många år, så jag bjöd in till cirkeln i alla fall. Det gick över förväntan, och det har blivit många cirklar sedan dess. Och jag behövde inte vara nervös, för hon håller cirkeln. Håller mig, håller oss alla. Jag behöver bara lyssna till henne, och följa. Hon vet vad var och en som kommer till cirkeln behöver, för hon finns i oss alla. Hon känner oss. Hon är oss. Och hon hjälper oss att hela oss själva, varandra och vår värld. Bli hela. På djupet.
Cirklarna har haft olika namn under årens gång. Nu i höst vägledde hon mig till att börja kalla dem för helande cirklar. Hel som i hel, hela, helig, helhet. Hel som i Hel. Det namn hon på senare år väglett mig till att kalla henne. Det namn hon kallades här i vår del av världen för tusentals år sedan. Då när våra förmödrar och förfäder samlades i cirklar och kallade på henne, vördade henne, hedrade henne. På den tiden då vi ännu hedrade livet i allt och alla.
Och det är tid för oss att återförenas med våra rötter igen. Hela våra rötter. Det är bara då vi kan stå stadigt när hårda vindar blåser, och det är bara då vi kan bygga en ny värld. En värld djupt förankrad i helheten. En värld där vi återigen lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden.
Nu på söndag möts vi igen i den helande cirkeln i Hälsohuset i Alnarp mellan Malmö och Lund. Varmt välkommen att vara med.
Tillsammans föder vi fram en ny värld. En hel värld.