Gång på gång på gång under årens lopp har jag blivit vägledd till gamla heliga platser. Platser där forntidens människor vördade livets helighet. Och varenda plats har berört något djupt inom mig. Något djupt bortom orden.
Nu i helgen kände jag återigen kallet från en av dessa platser. Redan när jag närmade mig kände jag hur tårarna började stiga i mina ögon. De vackra rysningarna dansade längs min ryggrad. Jag ställde mig vid utkanten av platsen, kallade på Hel, så som hon har lärt mig att människor gjorde förr. Och det var som om en portal öppnades, en portal till en annan tid. Så som det så ofta görs på dessa heliga platser. Och djupt inom mig upplevde jag hur människorna vördade henne på denna plats. Hel. Helheten. Heligheten.
Varenda gång fylls jag av en förundran. En förundran över hur vackert livet kan vara. Hur vackert livet en gång i tiden var i vårt vackra land. På den tiden då Hel vördades, helheten vördades, heligheten vördades. Långt innan kristendomen, långt innan vikingatiden, långt innan vår skrivna historia, långt innan så mycket gick förlorat. På den tiden då vi ännu vördade livet i allt och alla.
Jag fylls ofta av en längtan till denna tid, för något djupt inom mig känner mig hemma där. Så som mina förmödrar och förfäder en gång i tiden var. Och jag känner deras närvaro så djupt på dessa heliga platser.
Så många gånger genom åren har det kommit till mig att mitt arbete handlar om att hämta hem den urgamla visdomen och återföra den i vår tid. Den visdom som gått förlorad under årtusendens gång. Och jag känner så djupt att dessa gamla heliga platser hjälper mig minnas denna visdom. Denna visdom som jag sedan kan sprida vidare till andra. För denna visdom behövs i vår tid. Hel behövs i vår tid. Helheten behövs i vår tid. Heligheten behövs i vår tid.
Ja, vi kan fortsätta springa fortare och fortare och fortare. Bort från Hel, bort från helheten, bort från heligheten. Kanske känns det tryggare så, för vi har ju bara fått lära oss den patriarkala delen av vår historia. Resten är okänt, ökänt, förskingrat i dimmorna. Men det är tid för oss att minnas. Djupt, djupt, djupt i vårt hjärta.
Ja, det är tid för oss att sluta springa bort, bort, bort. Det är tid för oss förenas med våra rötter. Återförenas med Hel igen, återförenas med helheten igen, återförenas med heligheten igen. Och inte minst återförenas med våra förmödrar och förfäder, de som sträcker sig genom årtusenden för att omfamna oss. Väcka våra hjärtan på djupet.
Vi står vid ett vägskäl i vår tid. Vi kan fortsätta den patriarkala resa vi varit på alltför länge nu. Fortsätta springa rakt utför stupet, och dra med oss så många andra i fallet. Eller så vänder vi oss om. Omfamnar Hel, helheten, heligheten. Omfamnar våra förmödrar och förfäder. Och skapar en ny värld därifrån.
Låt oss välja den väg vi djupt i hjärtat vet är den enda hållbara vägen. Låt oss bli de förmödrar och förfäder som framtida generationer ser tillbaka på med vördnad. Låt oss bli de förmödrar och förfäder som vände utvecklingen på jorden. Låt oss bli de förmödrar och förfäder som sa ja till livet. Livet i allt och alla.
(Från 2022-11-14)
Drömmer du om att leva i en mer kärleksfull värld? Varmt välkommen! Mitt namn är Emma Sofia Malmsten. Jag hjälper dig att hitta hem till kärleken i ditt hjärta och vandra kärlekens väg, så att vi tillsammans kan skapa en skönare värld där vi lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden. Jag erbjuder bland annat healing, trumning och kanaliserad vägledning från gudinnan, det djupa kärleksmedvetande vi alla har i hjärtat. Jag arbetar både på distans och i Hälsohuset i Alnarp i härliga Alnarpsparken mellan Malmö och Lund. Jag har även skrivit två böcker, Ett brev från gudinnan och Kärlekens väg med Maria Magdalena.