Systerskap

Systerskap… För mig har det varit ett ord med både positiv och negativ klang. Det är ett ord jag har fått arbeta med för att steg för steg ta in i mitt hjärta. Under en kvinnofestival jag var på i sommar pratade vi en del om systerskap, och det väckte upp många tankar och känslor i mig.

Systerskap är underbart när det fungerar som det ska, men de flesta av oss har – mer eller mindre – träffat andra kvinnor som visat oss vad sant systerskap inte är. Jag har fått min beskärda del av det. Inte alltid släppts in i gemenskapen för att jag varit för annorlunda. Blivit nertryckt av andra kvinnor när jag varit mig själv ”för mycket”. Fått höra andra kvinnor berätta om allt som är fel med mitt inre och yttre, enligt deras tycke och smak.

Under kvinnofestivalen pratade vi bland annat om hur vårt patriarkala samhälle fått oss kvinnor att bli konkurrenter istället för medsystrar. Hur vi tävlar mot varandra och trycker ner varandra, istället för att stötta varandra. Och när jag ser tillbaka på mitt liv kan jag se hur sant det är. Det har blivit ännu mer tydligt se senaste åren då jag mer och mer kommit ut ur den ”andliga garderoben”. Det är inte alltid lätt för vår omgivning när vi kommer ut ur vår puppa och blir fjärilar. En del vänner föredrar att vi lever kvar där i puppan och gömmer oss. När vi ändå slår ut våra vingar kan de gå till attack eller springa all världens väg. Det gör ont att uppleva. Jätteont, ibland. Det har jag så väl fått uppleva. Flera gånger har jag varit nära att krypa in i puppan igen. Gömma mig igen. Jag började tro på deras nertryckande ord, började ta deras ord för sanning.

När jag hade en sådan dipp sa en av er till mig ”Emma, du är som en ängel, tro inte på deras ord”. Och något vände där. Jag kände hur en annan kvinnas vänliga ord kan få mig att må bra igen. Hur en annan kvinnas kram och systerskap kan få mig att våga tro på mig själv igen. Jag började mer och mer förstå vikten av systerskap.

Med tiden har fler och fler sanna systrar kommit in i mitt liv, både i mitt ”fysiska liv” och här på sociala medier. Kvinnor som stöttar varandra, hjälper varandra, finns där för varandra. Kvinnor som inte skräms av andra kvinnors vingar och lyskraft, utan inspireras av varandra istället. Sant systerskap. Jag är så tacksam för alla ni kvinnor, nya vänner såväl som gamla, som visar mig vad sant systerskap är.

Under mina gudinnecirklar och även under kvinnofestivalen har jag gång på gång fått se hur kvinnor som inte ens känner varandra kan mötas i sant systerskap. När vi släpper ner de murar vi byggt upp, och möts hjärta till hjärta. Speglar vår egen kärlek, kraft och visdom i varandra. Ser varandra på djupet. Ser gudinnan i varandra. Då sker något magiskt, både i oss själva och i dem vi möter. Livet förändras i grunden.

(Skrivit 2018-08-01)