solnedgang
Älskade barn. När du lyser med all din stjärnglans. När du strå­lar med allt ditt ljus. När det låter din gudomliga gnista lysa upp världen. Då väcker du känslor i människor.

En del människor blir inspirerade av dig. Vill finna det du har hittat. Dras till dig som en magnet. Blir fängslade av din utstrålning. Älskar dig.

En del människor blir triggade. Ditt ljus drar fram mörkret i dem. De känslor de försökt gömma undan. De minnen de försökt glömma. De ord de svalt genom åren. Ditt ljus väcker upp allt. Får dem att explodera, eller sakta pysa.

Visa ditt ljus i alla fall. Mörker som inte syns är likväl mörker. Mörker som behöver komma upp till ytan för att bli sett. Du hjäl­per dem på denna resa. Väcker upp mörkret så att det kan trans­formeras av den gudomliga gnistan inom dem.

Alla kommer inte att tacka dig. En del kommer att tycka illa om dig. Gör det i alla fall.
Deras själ bugar för dig. Deras oändliga jag ärar dig. Jag tackar dig.

Tack för att du lyser upp världen med ditt ljus.

***

Ovanstående text finns i min bok Ett brev från gudinnan. Kanske är det en av de texter som betyder mest för mig.

Ju mer jag stigit in i mitt ljus, ju tydligare har detta fenomen blivit, inte minst sedan jag gav ut min bok. Jag får så mycket kärlek av dem som får inspiration och hjälp av det jag gör. Innerligt tack för det.

Men… Jag möter också motsatsen ibland. Med tiden har jag förstått att mitt ljus triggar fram mörkret i en del människor. Vi har alla mörker inom oss, det är inget ”fel” med mörker, men för att fullt ut stå i vårt ljus behöver mörkret komma upp till ytan för att transformeras. En del människor förstår vad som händer när mitt ljus triggar mörkret i dem, och de låter mörkret transformeras. Men en del vill inte kännas vid sitt mörker, utan projicerar det på mig istället. Kommer med anklagelser, attacker, fryser ut mig på olika sätt…

Vad gör jag när det händer? Här har jag märkt ett mönster som funnits med mig genom livet… Jag blir ledsen. Jätteledsen. Det gör ont när de kastar sitt mörker på mig. Jag försöker vara till lags, för jag vill ju inte att någon ska vara sur på mig. Men… Det har ett högt pris, för det enda sätt som ”hjälper” är att jag dimmar mitt ljus, tar emot deras anklagelser och ber om ursäkt. Men med tiden har jag insett att det inte alls ”hjälper” dem på ett djupare plan, för då slipper de se sitt eget mörker, och kan återigen trycka ner det. Med andra ord försvinner möjligheten för dem att ännu mer stiga in i sitt ljus. På köpet dimmar jag mitt eget ljus, och förminskar mig själv.

Det har blivit mer och mer uppenbart för mig att jag måste stå stadigt i mitt ljus, även när andra triggas av det. Kanske ännu mer skruva upp mitt ljus så att mörkret i dem syns ännu tydligare och inte kan gömmas undan. Och jag måste sluta ta emot mörkret de kastar på mig, inte gå in i deras draman, utan sätta en tydlig gräns för vad som är mitt och vad som är deras. Det är då jag hjälper dem på djupet. Och ja, en del tycker illa om mig när jag gör så här, och det gör ont, men det är då jag läser texten ovan. Om och om igen… Och påminns.

Att vara en ljusbärare här på jorden är inte alltid lätt, men ack så viktigt. Vi står inför ett gigantiskt systemskifte här på jorden, och ljusbärare behövs överallt i vårt samhälle. Jag vet att mitt arbete och min bok hjälper människor att stiga in i sitt ljus. Jag måste sluta förminska mig själv, mitt arbete och min bok. Jag måste fullt ut stiga in i mitt ljus så att det sprakar omkring mig. Det är då jag hjälper människor på djupet. Det är då vi ser varandra, och ännu mer tänder varandras ljus. Det är då vi tillsammans förvandlar livet här på jorden i grunden.

Vill du ännu mer hitta hem till ditt ljus? Varmt välkommen att läsa min bok Ett brev från gudinnan som finns att beställa på min hemsida, Adlibris och Bokus.

Gudinnan i mig ser gudinnan i dig.

(Från 2019-07-20)