Kanalisering från gudinnan
Jag har vandrat på jorden i många skepnader. En del av dem är kända än i er tid, de allra flesta är sedan lång tid dolda i dimman.
Jag är urkraften. Jag är elden. Jag är vreden. Jag är sexualiteten. Jag är blodet. Jag är mörkret. Jag är äpplet. Jag är ormen. Jag är draken. Jag är de heliga symbolerna. Jag är det stora mysteriet. Jag är prästinnan. Jag är häxan. Jag är medicinkvinnan. Jag är den visa kvinnan. Jag är döden. Jag är återfödelsen. Jag är livet.
Ja, jag är allt patriarkatet har lärt er att sky, frukta, bränna, döda. Jag är allt som patriarkatet har belagt med skam. Djup skam.
Varför? Ja, varför? För att kunna kontrollera er. För att få er att spela efter deras spelregler. För att få er att glömma er kraft. För att få er att spela små. För att få er att tolerera all förödelse de skapar omkring sig. Överallt.
Men nu vaknar jag. I jorden, och i fler och fler av er.
Jag vaknar i er som vågar gå utanför patriarkatets ramar. Jag vaknar i er som vågar sjunka djupt ner i mörkret. Jag vaknar i er som vågar stiga in i den helande elden. Jag vaknar i er som vågar utforska er sexualitet. Jag vaknar i er som vågar släppa fram den heliga vreden. Jag vaknar i er som vågar väcka livmoderskraften. Jag vaknar i er som vågar äta av visdomens äpple.
Kanske triggar denna text något i dig? Läs den om och om igen. Om och om igen. Om och om igen. Tills du känner sanningen i dessa ord. Kraften i dessa ord. Kärleken i dessa ord.
Ja, nu vaknar jag. I fler och fler av er. För tiden är kommen nu. Patriarkatets era är i sin slutstrid. Kärlekens tid är nära.
Våga ta emot mig min vän. Våga hoppa. Jag tar emot dig. För innerst inne är jag kärleken. Kärleken i er alla. Kärleken till er alla. Kärleken som är livet.
(Från 2020-11-11)