Mod att vara mig själv

Denna sommar har gått i reflektionens och transformationens tecken. Starka energier har flödat in över vår vackra jord och påverkat många av oss. Fram ur mitt inre har kommit en längtan om att vara mig själv fullt ut, även när det blåser omkring mig. En längtan efter att stå stark i mitt ljus och lysa, även när mörkret knackar på dörren.

När jag såg tillbaka på mitt liv började jag se ett mönster. Mina första tjugo år handlade mycket om att försöka passa in och vara ”normal” – vad det nu är. Mestadels misslyckades jag totalt. Jag var för känslig, för tyst och för dålig på att framhäva mig själv. Jag hade varit rik idag om jag fått en peng varje gång någon påpekat dessa svagheter för mig genom åren. Under uppväxten hade jag djupa upplevelser som fick mig att förstå att livet är så mycket större än vi får lära oss. Ändå lyssnade jag i många år alldeles för mycket på människorna i min omgivning, och alldeles för lite till mitt eget hjärta. Jag lät deras tyckande och tänkande färga min syn på mig själv och livet.

Jag längtade efter att bli en bättre människa. Denna längtan var en av många anledningar till att de kommande tjugo åren blev en djup inre resa. Under dessa år skalade jag bort mer och mer av de yttre för att hitta hem till min inre kärna. Den som är jag – bortom alla stämplar som jag själv och andra satt på mig. Jag fällde många tårar längs vägen, men bortom tårarna öppnades mitt hjärta för kärleken och visdomen igen.

Under resans gång förenades jag mer och mer med källan vi alla har inom oss – den vi är innerst inne. Jag lärde mig att vi alla är unika uttryck för samma källa. Vi är alla själar som har valt att leva på jorden vid denna tidpunkt och vi har alla en livsplan som vi själva bestämt på ett djupare plan. Med tiden lärde jag mig att jag är healer och andlig lärare, och att jag är här för att hela moder jord och hennes invånare. Jag är här för att sprida det gudomligt feminina över jorden igen. Efterhand förstod jag att min känslighet och min tysthet inte alls är mina svagheter – de är mina styrkor, mina gåvor. Min känslighet gör att jag upplever andra världar och känner livet på ett djupare plan än andra. Min tysthet gör att jag är en fantastisk lyssnare som hör det andra inte hör – jag hör livet i tystnaden. Sanningen är att vi alla är perfekta precis som vi är.

Under lång tid utförde jag mitt andliga arbete mestadels i enskildhet eller i slutna grupper. Jag pratade sällan om mina andliga upplevelser med min omgivning eftersom jag ibland möttes av negativa reaktioner. När jag träffade personer som arbetade inom det andliga sa de däremot till mig gång på gång att det är dags för mig att komma ut ur garderoben och arbeta med det andliga även i det offentliga. Att det är dags för mig att sluta gömma mig och våga stå stadigt i mitt ljus, även bland andra människor. Livet knuffade mig framåt och i vintras – samma månad som jag fyllde 40 år – fick jag sista utbetalningen från mitt gamla jobb och gick ut med mitt arbete offentligt.

Nu har jag levt drygt ett halvår i den nya perioden i mitt liv. Det har varit en berg- och dalbana på många sätt. Vi lever just nu i en turbulent tid där det pågår en kamp mellan gemenskap och ego, mellan kärlek och rädsla, mellan ljus och mörker. Denna kamp visar sig på så många plan i våra liv, och påverkar oss alla. Jag fick mestadels positiva reaktioner när jag gick ut med mitt arbete, men det fanns även dem i min omgivning som reagerade negativt. Det var smärtsam ibland, men i slutändan fick det mig att städa bort ytterligare lager av rädslor som så många av oss bär på – rädslor över att inte passa in, att vara annorlunda och att inte vara alla till lags.

Dessa upplevelse fick mig även att förstå vikten av att vi alla lär känna den vi är innerst inne och att vi vågar vara oss själva fullt ut. När vinden blåser omkring oss är det av yttersta vikt att vi står stadigt och strålar vårt ljus. Att vi om och om igen väljer kärlek framför rädsla, vare sig vi möter rädslan i vår inre eller i vår yttre värld. För detta krävs mod. Mycket mod.

Det är dags för oss alla att välja vilken värld vi vill leva i. Jag vet vilken värld jag vill leva i. En värld där vi alla är lika mycket värda och där vi alla hjälps åt. En värld där vi respekterar vår jord och alla hennes invånare. Vi har alla en viktig roll att spela här på jorden och vi har alla med oss gåvor som behövs för att förbättra livet här på jorden för oss alla. Vi behöver alla mod att vara oss själva och dela med oss av våra gåvor.

Jag märker vilken skillnad mina sessioner gör med människor. Jag känner lättnaden i deras kroppar när vi låter kraften från källan strömma genom dem och plockar bort blockeringar som tyngt dem i åratal. Jag ser tårarna som rinner och hoppet som tänds i deras ögon när källan, änglarna och mästarna pratar till dem om deras gåvor och roll här på jorden. Dessa sessioner ger oss alla så mycket. Men jag känner också att det är dags för mig att ta nästa steg. Att våga vara mig själv och stå stadigt i mitt ljus även i större sammanhang. Här på internet och även under en del av mina gruppsessioner har jag hållit tillbaka delar av mig, de delar som jag känt varit alldeles för annorlunda. Men nu känner jag att det är dags. Det är dags för mig att berätta om alla magiska, fantastiska och underbara upplevelser jag haft och som förändrat min syn på livet så många gånger om och om igen. Det är dags för mig att hjälpa andra att upptäcka den magiska värld vi lever i och hjälpa dem förenas med den fantastiska varelse vi alla är innerst inne. Tiden är inne.