Jag har haft fel. Många gånger. Jag har gjort fel. Många gånger. Jag har klantat till det. Åtskilliga gånger. Och vet du vad? Det är så jag har lärt mig. Mer och mer. Mer och mer. Mer och mer. Betyder det att jag nu ser mig som uppvaknad? Som upplyst? Som att jag nu har den ultimata sanningen? Knappast. För om det är något jag lärt mig med tiden så är det att det alltid finns nya perspektiv, nya synvinklar, nya djup.
Ibland önskar jag att vi kunde reflektera mer över detta i vårt samhälle, inte minst när vi står på två sidor och kastar paj på varandra. Ofta står jag i mitten och ser pajerna flyga hit och dit, och ibland får jag en paj i huvudet av bara farten. Men jag är så trött på all pajkastningen. Så trött, så trött, så trött. För om det är något jag lärt mig med åren så är det att pajkastning inte leder någonstans. Och vem är villig att lära sig av någon som kastar paj på en?
Ibland önskar jag att vi varit mer ödmjuka. Både mot oss själva, och varandra. Inse att det vi just nu tror, mycket väl kan vara fel. Att det vi gör just nu, mycket väl kan vara fel. Att vi i detta nu kanske håller på att klanta till det. Och det är ok. Det är så vi lär oss. Men bara om vi vågar se det, och är öppna för nya perspektiv, nya synvinklar, nya djup. Annars står vi kanske bara där och kastar paj, till ingen nytta. Och kanske, än värre, dras med av dem som skriker högst och kastar mest paj. För de som skriker högst och kastar mest paj har inte alltid rätt. Ofta tvärt om.
Det finns en sak som får min inre varningslampa att börja blinka. Rejält. Det är när någon säger sig vara uppvaknad, vara upplyst, ha den ultimata sanningen. Oj, som min varningslampa blinkar då. För min erfarenhet säger mig att det då ofta är precis tvärt om. Att personen har valt väg, och vägrar se sig omkring. Ivrigt, ivrigt, ivrigt förkunnande att den väg hen valt är den rätta. Och varenda gång jag lyssnat till en sådan människa, då har jag själv gått vilse.
Ja, mer ödmjukhet hade inte skadat oss. En villighet att möta vårt eget hjärta, och varandras hjärtan. För det är så vi lär oss. Från hjärta till hjärta till hjärta.
(Från 2021-06-15)