Livets ledare

Jag har haft många chefer genom åren. En del fantastiska, en del motsatsen till fantastiska, och de allra flesta någonstans i mitten.

De senaste åren har jag bara haft en chef. Hon är utan tvekan den mest krävande, provocerande och utmanande chef jag haft. Hon låter mig ständigt möta mina rädslor, testa mina gränser, och hon säger åt mig att göra saker som är helt galna i många människors ögon. Ja, hon gör mig riktigt tokig ibland. Jag har flera gånger känt att nu räcker det, nu säger jag upp mig, men ändå gör jag det inte.

För samtidigt… Samtidigt är hon en helt underbar lärare. Jag har lärt mig så mycket av henne, saker som ingen annan kan lära mig. Och hon är en helt fantastisk mentor. Hon vägleder mig varje steg jag tar, och hon finns alltid där när jag har en fråga. Och framför allt så är hon oändligt kärleksfull. Jag vet att hon alltid fångar mig när jag faller. Att hon alltid håller om mig när jag behöver hållas om. Att hon alltid blåser på mina sår, och ber mig att resa mig upp igen. Om och om igen. Om och om igen. Om och om igen.

Ja, de senaste åren har jag bara haft en chef. Gudinnan. Gudinnan i himmelen, i jorden, i hjärtat. Hon som finns i oss alla. Hon som förenar oss alla. På djupet. Hon som är ett med livet.
Gudinnan är utan tvekan den bästa chef jag haft. På alla plan. För hon vägleder mig på den väg som just jag är här på jorden för att vandra. Hon hjälper mig göra det jag kommit till jorden för att göra. Och hon hjälper mig att städa bort allt som är i vägen. Allt. Och det är mycket som behöver städas bort, så mycket. För vi lever i en värld där patriarkatet i tusentals år har gjort allt för att sudda bort gudinnan från vårt medvetande, och när det inte har gått så har de demoniserat henne istället. På alla plan. Överallt.

Ja, det är utmaning att hitta hem till gudinnan igen. Förenas med henne. Börja tjäna livet och livets fortlevnad här på jorden, istället för att tjäna patriarkatet och hjälpa dem att fortsätta med sin söndra och härska-taktik.

När jag nu ser tillbaka på de chefer jag haft genom åren, så ser jag det nu så tydligt. Hur de chefer jag haft som varit ”motsatsen till fantastiska” just har tjänat patriarkatet och använt sig av dess söndra och härska-taktik. För dem har allt handlat om makt, kontroll och pengar, och de har gått över lik för att nå sina mål. Men jag har även haft deras motsats som chefer. Chefer som lyssnat till sitt hjärta. Chefer som stått upp mot dåraktiga beslut. Chefer som stöttat de som varit svaga. Chefer som prioriterat långsiktigt välmående framför kortsiktig tillväxt. Chefer som förenat istället för söndrat. Chefer som… Ja, chefer som lyssnar till gudinnan i sitt hjärta. Chefer som tjänar livet och livets fortlevnad här på jorden.

Ja, det är tid för patriarkatets ledare att ersättas av gudinnans ledare, livets ledare, framtidens ledare. Överallt. Och det gläder mig att se hur fler och fler av dessa ledare nu reser sig upp runt jorden. Reser sig ur askan och elden, och tar sin plats i så många olika sammanhang. Talar från hjärtat. Leder från hjärtat. Förenar. Helar. Skapar en ny värld.

Ja, en ny värld. En värld där vi tjänar livet och livets fortlevnad här på jorden. Livet i allt och alla. Alla.

(Från 2020-10-19)