Den feminina kraften. Åh som hon bultar. Väcker. Brinner. I fler och fler av oss. Den feminina kraften i moder jord, i mormor måne, i livmodern. Den sanna feminina kraften. Förra veckans fullmåne kallade fram henne än mer. Väckte henne på djupet. Boom.

Den feminina kraften som har varit nertryckt i årtusenden. Av de patriarkala religionerna och av det patriarkala samhället. De går hand i hand. System där det feminina förtrycks, förlöjligas, förintas.

Här i väst får vi ofta höra att ”islam står för kvinnoförtryck”. Må så vara, men förra veckans händelseförlopp visade ansiktet på kristendomens kvinnoförtryck. Omröstningen som republikanerna vann i Alabama. Att inte ens incest eller våldtäkt ska berättiga en kvinna till att göra abort, för att ”varje liv är en helig gåva från gud”. Pro-life, som de kallar sig. ”För livet…” Visst är det då underligt att samma människor ofta vill stänga gränserna för flyktingar, ignorerar miljöförstöring, är för dödsstraff och förespråkar friare tillgång till vapen… Och om nu varje liv är heligt – borde inte kvinnans liv också respekteras…

Nej, det handlar inte om pro-life. Det handlar om förtryck. Om fundamentalism. Om att kontrollera andra människor. Det är vad det handlar om vare sig det görs i de patriarkala religionernas namn eller i det patriarkala samhällets namn. Förtryck av det feminina. Förtryck av mjukare värden. Förtryck av jorden. Förtryck av allt och alla som inte är som dem.

Patriarkatet upprätthålls av skadade män, och av skadade kvinnor som går i hans ledband. Män som får sin styrka av trycka ner andra, av att vinna, av att bestämma, av att kontrollera, av att erövra. Kvinnor som spelar enligt hans spelregler, och gör allt för att vinna hans gunst. Kvinnor som ibland protesterar, men med tiden lär sig att foga in sig i ledet. Accepterar sin roll. Tappar sig själv. Patriarkatet upprätthålls av skadade män och kvinnor som förlorat kontakten med livets helighet.

Vad händer med kvinnor om de öppnar sitt hjärta för kärleken och stiger in i sin feminina kraft? Då stiger de in i det heligt feminina. Då vägrar de att längre spela enligt patriarkatets regler. Då vägrar de rätta in i sig i ledet. De tar tillbaka makten över sin kropp. Över sina barn. Över sitt liv. Över jorden.

Hur reagerar de skadade männen då? Skriker ännu högre. Vrålar. Slår. Tar till allt de kan för att återfå kontrollen. Det är det som händer i Alabama, och på många platser runt vår jord. Patriarkatet som försöker vinna tillbaka det som håller på att glida dem ur händerna.

Men det är en kamp de aldrig kommer att vinna. För vi viker oss inte längre. Den vulkankraft som mullrar i kvinnor över hela jorden går inte längre att kontrollera. Varenda en av oss som ställer sig upp, tar mod till sig och säger de sanningar patriarkatet inte vill höra – vi banar väg för alla andra att också resa sig upp. För det räcker nu. Vi vill att våra söner och döttrar ska leva i en fri värld.

Men vad händer med de skadade männen, och kvinnorna som följer dem? De kan fortsätta skrika, fortsätta försöka kontrollera, fortsätta orsaka förödelse över hela vår jord. Ja, en del kommer att fortsätta längs denna väg. Men fler och fler kommer längs vägen att transformeras. Hitta hem. För den feminina kraften är smittsam. Kärleken är smittsam.

Fler och fler kvinnor kommer att stiga in i det heligt feminina. Fler och fler män kommer att stiga in i det heligt maskulina. Det heligt maskulina som är beskyddaren. Den fredlige beskyddaren av jorden och av alla hennes invånare. För längs vägen kommer han att inse att även han har det feminina i sig. Det är från henne han föddes, det är från henne han får sin mat, sin dryck, luften han andas, elden som värmer honom. Hon är livet. Hon är livet som föder livet, om och om igen. Då behöver han inte längre förtrycka det feminina, utan kan omfamna henne i sig själv och i andra. I jorden. Bli hel.

Då kan vi mötas på djupet. Män och kvinnor. Det feminina och det maskulina. Som ett. Här på jorden, och i oändligheten.

Låt oss mötas där. Låt oss mötas där. Låt oss mötas där.

(Från 2019-05-20)