Idag trummade jag i Alnarpsparken mellan sessionerna. Min blick föll på denna härliga buske som blommade i överflöd trots all torka omkring sig. Den påminde mig om att om vi står i djup förbindelse med moder jord kan vi också blomma, även om omgivningen omkring oss inte är den bästa. Ja, vår kontakt med moder jord…
Dagens sessioner var de första sedan den stora aktiveringen av den feminina kraften jag fick ta emot under blodmånen sken. Det var så mycket som skedde i mig då. Urkraften som väcktes än mer. Hur jag och moder jord och gudinnan blev ett. Och jag kände idag så tydligt hur den healing jag förmedlade under sessionerna idag är så mycket djupare än förr, så mycket kraftfullare än förr. Hur den feminina kraften väcks, urkraften väcks, kontakten med moder jord väcks, kontakten med vår inre gudinna väcks.
Under sista sessionen såg jag framför mig hur vi för tusentals år sedan levde i detta tillstånd. Hur vi genom denna kraft höll livet på jorden i balans. Hur vi med tiden mer och mer tappade kontakten med denna kraft, med förödande konsekvenser för jorden och hennes invånare. Och jag såg också tydligt hur vi som väcker denna kraft till liv igen blir fler och fler. Hur vi sprider kraften vidare till dem omkring oss. Jag fick en bild som från en katastroffilm då en bomb smäller av och det blir svallvågor som ödelägger allt omkring sig – men att det nu är tvärtom. Den kraft vi väcker nu är som en bomb som istället skickar ut svallvågor av liv, av kärlek, av hopp, av kraft… Och jag vet att det är denna kraft jag ska sprida vidare under mina gudinnesessioner, såsom jag gjorde idag. Vi behöver väcka upp denna kraft både för vår egen skull, för varandras skull och för jordens skull.
(Skrivit 2018-08-05)