odensjön

Vi har alla vår egen unika väg att vandra här på jorden. Vår väg är inte alltid så lätt att hitta, inte minst när vi lever i ett samhälle som gör allt för att skrubba bort våra egenheter.

Den väg som mer och mer kallar på mig är att vandra kärlekens väg i moder jords tjänst. Ja, denna väg har alltid kallat på mig, men det är på senare år jag börjat omfamna den mer och mer, och nu känner jag att det är tid för mig att vandra den fullt ut.

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag se hur moder jord alltid har kallat på mig, redan när jag var ung. Hur jag älskade att krama träd. Hur jag i skolan skrev specialarbete om örters medicinska effekter. Hur jag blev vegetarian för att jag inte kunde acceptera hur illa människor behandlar djur. Ja, moder jord har alltid kallat på mig. Hjälpt mig att öppna mitt hjärta för henne och för alla hennes skatter.

En följd av detta var att en del såg mig som udda. Men synen förändras med tiden. Numera finns det vetenskapliga studier som bekräftar hur gynnsamma skogsbad är. Numera skrivs det om läkeväxter överallt. Och numera är det sällan någon rynkar ögonbrynen när jag berättar att jag är vegetarian. Ja, livet går framåt, även om det inte alltid känns så.

På senare år har min kontakt med moder jord fördjupats än mer. Ju längre min inre resa har fört mig, ju djupare in i moder jord har jag sjunkit. Ja, även detta har gjort att jag känt mig udda, eftersom många under sin inre resa fokuserar på att ”komma över” livet här på jorden. För mig är det tvärtom. Jag älskar moder jord mer och mer. Förstår vilken underbar gåva det är att få vandra här på jorden. Att få uppleva det gudomliga i fysisk form. Att få känna hennes kraft pulsera i mig. Att få njuta av hennes skönhet. Att få trumma till hennes ära. Att få sjunga hennes sånger. Att få omfamnas av hennes kärlek. Att få höra henne tala till mig genom träden, vinden, vattnet, elden, jorden…

Moder jord är allas vår moder. Vår kropp är en del av hennes kropp. Allt vi gör mot henne, gör vi mot oss själva. Vi begår kollektivt självmord om vi inte tar hand om henne, och det är tid för oss att inse detta. Det är därför mitt hjärta bankar vilt av kärlek och glädje när jag nu ser ungdomar runt jorden resa sig upp för henne. För jag känner så väl igen min egen inre tonåring som inte heller kunde acceptera hur vuxenvärlden behandlar jorden och hennes invånare. Ja, jag hejar på ungdomarna. Går bredvid dem.

Och jag ser även hur nära sammanknuten min egen väg är med deras. Hur jag hjälper människor att fördjupa kontakten med moder jord. I sig själva. I varandra. I träden. I vinden. I vattnet. I elden. I jorden. I oändligheten… Ja, överallt. Hur jag hjälper människor att förstå att vi är ett med moder jord. Vår kropp är en del av hennes kropp. Vår innersta essens är densamma som hennes innersta essens. Vi är ett. Vi är alla ett. Det är när vi förstår detta från djupet av vårt hjärta som livet här på jorden kommer att förändras i grunden. Och vi med henne.

Och det är då. Då. Som vi upptäcker att vi redan lever i paradiset. På jorden.

(Från 2019-10-02)