kärlekens väg

Gudinnan är för mig den rena kärleken. Men hon hymlar inte, hon mesar inte, hon döljer inte. Nej, hon leder oss till att bränna bort allt inom oss där vi inte fullt ut står i kärlek. Det är en resa med blod, svett och tårar. En resa som bara går djupare och djupare. Och hon leder oss till att göra samma resa i vår yttre värld.

Texten ovan kommer från en längre text jag skrev vid fullmånen i mars. Och som det brunnit sedan dess. I vår inre värld, och i vår yttre värld. Ibland har jag försökt skriva om det, men det har bara känts så ihåligt. Det går så långt bortom orden.

Vid fullmånen i juni vägledde gudinnan mig att förnya mitt prästinnelöfte. Att vandra kärlekens väg i hennes tjänst. Hon, som finns i oss alla. Hon som är kärleken, kraften, visdomen. Hon som är livet. När jag kanaliserar vägledning till andra så kallar hon sig ofta just vid detta namn. Livet. Ja, jag är här för att vandra kärlekens väg i livets tjänst. Livet i oss alla. Livet i jorden och i alla hennes invånare.

Idag firas en annan kvinna som vandrade denna väg. Maria Magdalena. Hon som i många hundra år bespottades av kyrkan, men som numera kallas apostlarnas apostel och har en egen dag inom katolska kyrkan. Hon som gett namn till den kyrka som finns närmast vårt hem.

Maria Magdalena. Hon som vaknar i fler och fler av oss nu.

Hon som vandrade på jorden för två tusen år sedan för att förkroppsliga det gudomligt feminina. Gudinnan. Hon som kom till jorden för att förändra allt. Allt. Hon som lade grunden till den resa vi gör i våra dagar. Nu när vårt patriarkala samhälle står i brand, och kämpar för sin överlevnad. Men det går inte längre. För kärleken vaknar i oss. Livet vaknar i oss. Gudinnan vaknar i oss. Och hon bränner bort allt, allt, där vi inte fullt ut står i kärlek.

Så idag hedrar jag dig Maria Magdalena. Tack för att du delar denna resa med oss. I vår inre värld, och i vår yttre värld. Ja, det är en resa med blod, svett och tårar. Men det är vägen framåt. Vägen framåt till en värld där vi tar hand om jorden och alla hennes invånare. Alla. Alla. Alla.

Nu faller tårar nerför mina kinder. Av tacksamhet över att få leva i denna galna tid. Denna tid som det talats om i tusentals år. Nu är vi här.

Tack för att du är här. Tack för att jag är här. Tack för att vi är här. Tack. Tack. Tack. Tack från djupet av mitt hjärta. Tack.

(Från 2020-07-22)