I alla våra underbara färger

Att hitta hem till vårt hjärtas sanning. Att väcka upp våra gåvor. Att börja vandra den väg vi är här på jorden för att vandra. Det kan vara en utmaning, på så många plan.

För mig är detta en resa som bara går djupare och djupare in i hjärtat. Som en spiral. Djupare sanningar. Djupare gåvor. Djupare vägar att vandra.

För mig har den största utmaningen inte varit att hitta hem till mitt hjärtas sanning och väcka upp mina gåvor. Nej, den största utmaningen för mig har varit att våga vandra min väg offentligt trots att den är så annorlunda mot vårt samhälle i övrigt. Ju djupare in i spiralen jag vandrar, ju mer känner jag att jag tappar människor i min omgivning.

Inte blev det lättare när jag för några år sedan blev vägledd till att börja arbeta med detta…

Först blev jag vägledd till att kalla mig healer. Redan där tappade jag en del människor, för healing är ingenting vi får lära oss om i vårt samhälle, även fast människor jorden runt förmedlat healing i tusentals år.

Sen tillkom att vara andlig vägledare. Att kanalisera vägledning till andra. Gåvan att kanalisera kom in i mitt liv för många år sedan då jag en dag bad universum om hjälp från djupet av mitt hjärta, ”surrender” som man skulle säga på engelska. Kanaliseringen är numera lika naturlig för mig som andningen, men att kalla mig andlig vägledare gjorde att jag tappade ytterligare en del människor.

Sen kom ordet prästinna till mig mer och mer… Prästinnan inom mig som under många år har vaknat mer och mer till liv. En prästinna som är här för att hela moder jord och hennes invånare. Min roll. Min väg. Den jag är här för att vandra.

Det är en väg som inkluderar att förmedla healing och kanalisera vägledning till andra, för att hjälpa dem hitta hem till sitt hjärtas sanning, väcka upp sina gåvor och vandra sin väg här på jorden. Ja, denna väg inkluderar mina sessioner och cirklar.

Men det är en väg som är så mycket större än så. Som inkluderar allt arbete jag gjort för moder jord under många år, som innebär allt från att ge kärlek till moder jord och hela de skador vi åsamkat hennes kropp, till att demonstrera med den nya tidens barn. Inte minst inkluderar det mitt skrivande här på internet, och min bok.

Samtidigt har jag haft kluvna känslor för ordet prästinna. Dels förstår många inte vad det är, dels har jag inte hittat någon prästinneskola här på jorden som jag känner mig hemma i. Men om och om igen har jag blivit påmind om att den lära jag är här för att sprida har jag inom mig. Jag ska bara lyssna, och följa. Och även när människor inte förstår vad jag gör, så sår mitt arbete frön i dem. Frön som gror när tiden är den rätta.

Nu i veckan hade jag återigen tvivel och funderingar över min roll här på jorden. Vad jag ska kalla mig. Vad jag ska göra. Då, ”av en slump”, skrev en av er ett inlägg där du kallade mig ”ljuskanal för moder jord”, och en annan av er skrev ett inlägg där du kallade mig ”prästinna, författare och språkrör för gudinnan och moder jord”. Så underbara rollbeskrivningar… Och så sanna. Tack för påminnelsen.

Och när jag tittade på de här underbara löven i alla dess nyanser så påmindes jag om att vi alla har våra färger att sprida här på jorden. En del ”passar in”. En del ”sticker ut”. Men tillsammans skapar de en underbart vacker symfoni här på jorden.

Alla är viktiga. Alla behövs. I alla våra underbara färger.

(Från 2019-10-18)