Hem till helheten

Helheten. Det är ett ord som kommer till mig gång på gång. Helheten. Helheten. Helheten.

Att det är tid för oss att hitta hem till helheten igen. Bli hela. På alla plan.

I vår värld är vi så splittrade. Ser oss som separerade ifrån varandra. Ser jorden som separerad ifrån oss.

Men vi är alla en del av helheten. Allt vi gör påverkar andra. Vare sig vi tror det eller inte. Vare sig vi vet det eller inte. Vare sig vi vill det eller inte. Det spelar ingen roll. För vi hänger alla samman. I helheten.

Och så länge vi inte känns vid helheten, då kommer vi aldrig att kunna skapa en bättre värld.

Ja, vi kan skapa ett bättre liv för oss själva, ja visst, det kan vi. Men så länge vi blundar för vilka följder det får för andra, så spelar det ingen roll. Vi fortsätter då att bidra till den förödelse som spridit sig över jorden i många århundraden nu.

Ja, det är tid för oss att hitta hem till helheten igen. Bli hela. På alla plan.

Och för att bli det, då behöver vi våga se följderna av vårt agerande. Även det obehagliga. Se vilka konsekvenser våra resor får. Se vilka konsekvenser vår konsumtion får. Se vilka konsekvenser våra fördomar får. Ja, våga se följderna av allt där vi inte står djupt förankrade i helheten. För vi behöver våga se följderna för att på djupet bli motiverade att förändra. Annars fortsätter vi bara i samma hjulspår. Förödelsens hjulspår.

Ja, det är tid för oss att hitta hem till helheten igen. Bli hela. På alla plan.

Så jag är tacksam för att Hel har kallat på mig i så många år nu, och att jag mer och mer har hörsammat hennes kall. Att mer och mer hitta hem till helheten igen. För Hel är helheten. Det var henne, helheten, vi under lång, lång tid tillbad här på vår plats på jorden. Innan patriarkala krafter tog över hennes namn och demoniserade henne. Hon som är helheten. Och istället började vi dyrka separationen.

Men nu kallar Hel på oss mer och mer. Djupare och djupare, starkare och starkare, högre och högre. Visar oss allt där vi inte är djupt förankrade i helheten. I vår inre värld, och i vår yttre värld.

Ja, det gör ont att se, och ja, vi kan fortsätta blunda, men det kommer bara att blir värre, värre, värre tills vi vågar öppna våra ögon och se, vågar öppna våra öron och höra, vågar öppna våra hjärtan och känna.

(Från 2022-07-13)