När jag vandrade på jorden som Maria Magdalena. Då hittade jag hem till glädjen. Om och om igen. Om och om igen. Om och om igen.
Älskade vän. Det är så lätt att snurra in sig i vardagens sorger och bekymmer. Det är så lätt att virra in sig i allvar och funderingar.
Men min älskade vän. Det är oändligt viktigt att hitta hem till glädjen igen. Om och om igen. Om och om igen. Om och om igen.
Hitta det som skänker dig glädje. Det som får ditt hjärta att sjunga, dina ögon att tindra, och livsglädjen att dansa din kropp.
Jag älskade att stå under månen. Sjunga min kärlekssång till henne. Där i nattens stillhet bad jag henne fylla mitt hjärta med hennes strålande liv. Varenda gång fylldes min kropp av den gyllene livsglädjen.
Jag älskade att flyta på vattnet. Jag bad henne hålla mig, älska mig, omfamna mig. När jag flöt där på vattnet, hållen av henne, då vibrerande min kropp av glädjens omfamnande kärlek.
Jag älskade att titta på solnedgången. Känna hennes tacksamhet över att ännu en dag fått lysa över vår del av jorden. Upplysa oss. Då fylldes även jag av glädjens tacksamhet över att få vandra här på jorden.
Jag älskade att plocka bär. Fyllas av deras sötma. Moder jords bärande sötma. När bärens fyllighet fyllde min kropp, då fylldes mitt inre av glädjens sötma.
Jag älskade att titta in i elden. Känna eldens ljumma vind fylla varje andetag. Fylla mig med liv. Fylla mig med hopp. Fylla mig med sprakande livsglädje.
Ja, min vän. Finn dina sätt att hitta hem till glädjen igen. Om och om igen. Om och om igen. Om och om igen.
Glädjen som är ditt hjärtas innersta längtan. Här och nu.
***
Denna text kommer från min kanaliserade bok Kärlekens väg med Maria Magdalena.