Förändringen börjar med oss

Visst är det fascinerande det där. Att det alltid är dom. Dom som förnekar, förvränger, fördömer, förtrycker, förövar, förstör. Och inte vi. Ja, dom. Inte vi.

Så tänk om dom bara hade förändrat sig. Ja, tänk om dom bara hade förbättrat sig. Tänk så förunderligt vackert livet på jorden hade varit då. Tänk om.

Ja, tänk om. För sanningen är att vi alla förnekar, förvränger, fördömer, förtrycker, förövar, förstör. Mer eller mindre. På olika plan. På olika sätt.

Men ja, det är så mycket lättare att se när andra gör det, inte minst när vi själva blir offer för deras agerande. Då är det lätt att skrika högt. Men när de som är offer för vårt eget agerande skriker högt, då är det lättare att vända bort blicken, låta bli att lyssna, gå därifrån.

Men något händer när vi reser djupare och djupare och djupare in i hjärtat. Vi kan inte längre vända bort blicken. Vi kan inte längre låta bli att lyssna. Vi kan inte längre gå därifrån.

Nej, det går inte. Så vi tvingas möta frukterna av vårt förnekande, förvrängande, fördömande, förtryckande, förövande, förstörande. Och det gör ont. Ja, det gör gigantiskt ont att se allt vi medverkat till, utan att ens ha reflekterat över det. För vi har bara gjort som människorna omkring oss gör. Vi har bara gjort det vi fått lära oss att göra.

Jag har alltid trott på alla människors lika värde. Jag har alltid tyckt att alla människor ska ha samma rättigheter och möjligheter. Jag har alltid varit emot rasism. Men ändå. Ändå tvingades jag inse hur mycket jag medverkat till rasismen genom åren, utan att ens förstå det. Hur jag inte ”sett färg”, och därmed inte heller sett den verklighet mina icke-vita medmänniskor möter varje dag. Hur jag inte tagit in vidden av mina vita privilegier, och därmed inte heller tagit in konsekvenserna för dem som inte har vita privilegier. Hur jag tagit till den vita tystnaden för att inte uppröra andra vita människor när de gjort rasistiska uttalanden. Hur jag medverkat till segregationen genom att flytta ifrån ett stökigt område. Hur jag plockat till mig från andra kulturer som om de vore ett smörgåsbord. Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare. Och ja, jag ser denna typ av beteenden hos praktiskt taget alla vita människor. Och det får katastrofala konsekvenser. Överallt.

Vi pratar ofta om att vi vill förändra världen. Vi pratar ofta om att vi vill förbättra världen. Men ofta handlar det om att andra människor måste förändra och förbättra sig, eller om att systemet måste förändras och förbättras. Men vi är en del av systemet. Förändringen börjar med oss. När vi vågar se hur vi förnekar, förvränger, fördömer, förtrycker, förövar, förstör. När vi vågar förändra oss. När vi vågar förbättra oss.

Och det gör vi när vi reser djupare och djupare och djupare in i hjärtat. För då ser vi oss själva i varandra. Även i dem som ser annorlunda ut än oss. Även i dem som är annorlunda än oss. Även i dem som möter en annan verklighet än oss. Och då kan vi inte längre blunda, inte längre låta bli att lyssna, inte längre gå därifrån.

Och det är då vi verkligen kan förändra världen. På djupet.

(Från 2022-01-13)