Flyktingar

När jag vandrade på jorden som Maria Magdalena. Då tvingades vi att fly. Då tvingades vi att bli flyktingar.

När min älskade hade lämnat sitt kött och blod, då stod jag och våra systrar och bröder näst på tur. De patriarkala krafterna såg även oss som ett hot. Ett stort hot.

De förföljde oss. De fängslade oss. De förgjorde oss. På så många plan. Alla.

Vi kunde inte längre göra det vi kommit till jorden för att göra.

Vi tvingades att gå under jorden, eller att fly.

Till slut valde jag att fly tillsammans med några av mina närmaste.

Vi flydde långt, långt över havet. Långt, långt bort, till fjärran land.

Där, i fjärran land, där blev vi väl mottagna. Med öppna armar. Vi mötte nya systrar och bröder. Systrar och bröder som delade sitt bröd med oss. Systrar och bröder som delade sitt vin med oss. Systrar och bröder som delade sitt husrum med oss. Ja, systrar och bröder som delade sitt liv med oss.

Ja, vi hade tur. Vi möttes av öppna armar. Då när vi hade lämnat så mycket bakom oss, och kom med tomma händer. Då blev vi väl mottagna i vårt nya hemland.

Älskade vän. Ingen vill tvingas fly. Men när priset för att inte fly blir för högt, då finns det inte längre något val. Då tvingas vi att fly.

Älskade vän. När du möter flyktingar. Ta då emot dem. Ge dem mat. Ge dem dryck. Ge dem husrum. Ge dem kärlek.

Älskade vän. När jag vandrade på jorden som Maria Magdalena, då var jag en flykting. Det kan vara jag som knackar på din dörr.

***

Texten kommer från min kanaliserade bok Kärlekens väg med Maria Magdalena. Om kärlekens väg kallar på dig är du varmt välkommen att beställa boken.

Kärleken i mig ser kärleken i dig.

(Från 2021-05-23)