Kvinnodagen. En dag jag har delade känslor för. Så fint att fira, men påminner om hur mycket som finns kvar att förändra, förbättra, förgylla. Så mycket. Ja, vi har långt kvar till att vara jämställda. Att värdera kvinnor och män lika högt. Att värdera det maskulina och det feminina lika högt. På alla plan.
När jag för ett antal år sedan gång på gång fick höra att jag är här på jorden för att sprida det gudomligt feminina, då förstod jag inte riktig vad det innebar. Inte alls faktiskt. Men med tiden har jag förstått att det i slutändan handlar just om att förändra, förbättra och förgylla vår värld.
Alltför länge har vi tillbett en gud fader i himmelen, utan en gud moder vid sin sida. Det är tid för henne att återta sin plats på tronen. I himmelen, i jorden, i hjärtat. I var och en av oss. Vare sig vi är män eller kvinnor. För hon finns i oss alla. Hon som är livet, kärleken, visheten.
Under så lång tid har hon förtryckts, förtalats, förbannats. Nu är tiden inne för henne att resa sig. Omfamnas. Älskas. I oss, och i alla vi möter. För det är då, ja då, vi kommer att få ett sant jämställt samhälle. Ett samhälle där alla är lika mycket värda. Alla.
(Från 2021-03-08)