Livets skörhet. Livets förgänglighet. Det har jag påmints om gång på gång det senaste året. Hur livet förändras hela tiden. Hur allt kan omkullkastas på ett ögonblick.
Igår blev jag vägledd till att lägga mig på marken i en skogsglänta. Titta upp mot himmelen. Där visade hon mig ett skådespel med molnen. Hur de om och om igen byter skepnad, precis som vi gör. Hur de ibland löses upp, och förenas med evigheten.
Kanske är det inte förrän vi ser döden i vitögat som vi verkligen uppskattar livet. Värderar livet. Känner att vi vill göra det bästa av den tid vi får här på jorden. För oss själva, för våra kära, och för livets fortlevnad här på jorden.
Jag har om och om genom åren blivit visad hur vi alla har viktiga pusselbitar inom oss som behövs här på jorden. Hur viktigt det är att vi lägger ut våra pusselbitar, så att andra kan lägga ut sina. Jag har ägnat så mycket tid genom åren åt att försöka hitta var mina pusselbitar passar in i pusslet. Problemet är att de inte passar in någonstans. De har andra färger, och andra former. Det finns ingen plats för dem.
När jag väl blivit vägledd att ändå lägga ut mina pusselbitar så har de oftast hamnat långt ifrån andra pusselbitar. Borta i ingenstans. Och någonstans längs vägen började jag nedvärdera mina pusselbitar just för att de inte passar ihop med de andra. Jag började se mina pusselbitar som mindre viktiga.
Men igår visade hon mig att det aldrig var meningen att mina pusselbitar skulle passa in i det pussel mänskligheten skapat. Hon sa att det inte längre finns en framtid för detta pussel, för det gynnar inte längre livet här på jorden.
Hon visade mig så vackert hur det är meningen att jag ska lägga ner mina pusselbitar långt bortom det andra pusslet. För när jag gör det kommer andra efter hand att finna att deras pusselbitar passar in i de pusselbitar jag lägger. Och sen kommer fler och fler att finna att deras pusselbitar passar in i detta nya pussel vi bygger upp tillsammans. För det är tid att skapa ett nytt pussel. Ett pussel som gynnar livets fortlevnad här på jorden.
I år har jag mer och mer börjat förstå innebörden av de pusselbitar jag är här för att lägga. Jag har skalat bort så mycket gammalt. Öppnat upp för det nya. Samlat mer mod. För det krävs mycket mod att gå långt bortom ramarna. Och jag har sakta mer och mer börjat förstå att även mina pusselbitar är värdefulla. Oändligt värdefulla. Precis som alla våra pusselbitar är, om de kommer från djupet av vårt hjärta.
När jag precis trodde att jag skrivit klart denna text så kom det en skimrande trollslända och visade mig vägen. Vägen till ett vackert träd att krama, och en skön sten att sitta på och skriva klart. Tack moder jord för att du återigen påminde mig om att du alltid vägleder mig. Jag behöver bara lyssna, och följa. Steg för steg för steg. För det är du som är arkitekten bakom det nya pusslet vi skapar. För dig, och för alla dina barn. Tillsammans.
(Från 2020-08-04)
Drömmer du om att leva i en mer kärleksfull värld? Varmt välkommen! Mitt namn är Emma Sofia Malmsten. Jag hjälper dig att hitta hem till kärleken i ditt hjärta och vandra kärlekens väg, så att vi tillsammans kan skapa en skönare värld där vi lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden. Jag erbjuder bland annat healing, trumning och kanaliserad vägledning från gudinnan, det djupa kärleksmedvetande vi alla har i hjärtat. Jag arbetar både på distans och i Hälsohuset i Alnarp i härliga Alnarpsparken mellan Malmö och Lund. Jag har även skrivit två böcker, Ett brev från gudinnan och Kärlekens väg med Maria Magdalena.