En prästinna

Att släppa taget om allt vi fått höra att vi ska vara, och istället bara vara den vi är. Det är ingen enkel resa. Det är en resa vi tar steg efter steg efter steg. Idag har jag tagit ytterligare ett steg på denna resa.

Det är nu många år sedan ordet prästinna började komma till mig. Ärligt talat visste jag inte ens vad det var. Jag kände ingen prästinna, och det lät mest som något som var hämtat från en fantasybok. Men steg för steg visade gudinnan mig vad en prästinna är. En upplevelse som stannat i mitt hjärta var när hon under en semesterresa vägledde mig till en gammal tempelplats på Kreta. När jag stod där och blundade slungades jag tillbaka tusentals år. Jag såg för min inre blick hur vi stod där i cirkel. Prästinnorna. Det var så starkt, och jag förstår nu att prästinnan i mig vaknade till i den stunden. Hon som redan fanns inom mig.

Med tiden vägledde gudinnan mig till den ena prästinnan efter den andra. Jag satt i cirkel med dem, och jag gick på kurs med dem. Det var fint, men det var alltid något som skavde. Något som inte kändes rätt. Jag kände mig inte hemma där, jag kände mig inte som en av dem. Flera gånger kände jag att jag kanske borde gå en längre prästinneutbildning, för att bli en ”riktig” prästinna och fullt ut bli välkomnad i prästinnekretsar, men jag träffade aldrig någon lärare som mitt hjärta resonerade med. Gudinnan blev istället min lärare, och det har hon varit i tretton år nu. Tretton som är ett heligt gudinnetal, och det känns symboliskt.

Med tiden vägledde gudinnan mig till att börja kalla mig prästinna, och det har jag gjort i några år nu. Men ärligt talat är det något som har skavt. Jag har inte fullt ut omfamnat ordet prästinna. Jag har funderat på varför, men inte riktigt förstått. Men nu förstår jag. Det var en händelse förra veckan som äntligen fick mig att förstå. Det spreds då på sociala medier om övergrepp och övertramp på en prästinneutbildning hållen av en prästinna som jag själv suttit i cirkel med, själv gått på kurs med. En del av mig önskar att jag kunde säga att jag blev förvånad, men det blev jag inte. Istället togs mina skygglappar bort, och insikten landade i mig fullt ut. Jag kunde inte längre blunda för det jag redan haft på känn. Jag kunde inte längre blunda för hur oerhört starkt de patriarkala strukturerna och värderingarna är förankrade i en del prästinnekretsar. Det är därför något alltid har skavt i mig när jag är där, och det är därför jag aldrig har känt mig hemma där.

Ja, jag hade kunnat lägga allt vad prästinna heter på hyllan, men det hade inte känts rätt. Prästinna är min själs uttryck, och jag vill omfamna henne fullt ut.

Så nu vid höstdagjämningen åkte jag ut i skogen med min trumma. Höstlöven virvlade ner över mig när jag gick till trumplatsen. Det kändes symboliskt, för det är tid att släppa det gamla. Så jag trummade. Trummade bort allt som dessa prästinnor har sagt genom åren, men som inte har känts sant för mig. Hur jag ska se ut. Hur jag ska klä mig. Hur jag ska vara. Vad jag ska säga. Vad jag ska göra. Vad jag ska tycka, tänka och tro. Allt trummade jag bort. Bort, bort, bort. Det kändes befriande.

Och jag valde att omfamna andra ord om att vara prästinna. Ord som kom från Maria Magdalena förra året när jag kanaliserade hennes bok till oss, Kärlekens väg med Maria Magdalena.

***

En prästinna är en kvinna som lever i djup kontakt med gudinnan i himmelen, i jorden, i hjärtat.

En prästinna är en kvinna som lever i djup kontakt med både den synliga världen och den osynliga världen.

En prästinna är en kvinna som tjänar livet. Som skyddar moder jord och alla hennes barn.

Ja, en prästinna är en kvinna som lever i djup kontakt med livet, och står upp för livet i allt och alla. En livets tjänarinna.

***

Ja, dessa ord känns sanna för mig. Dessa ord sparar jag djupt i mitt hjärta.

Efteråt förnyade jag mina prästinnelöften till gudinnan. Och för första gången kändes det glädjefyllt, härligt, sant. Ja, jag är prästinna och jag vandrar kärlekens väg i gudinnans tjänst. Jag väcker upp kärleken så att vi tillsammans kan skapa en värld där vi lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden.

Ja, för att skapa förändring här på jorden, då behöver vi börja med oss själva. Och idag tog jag ännu ett steg på denna väg. Jag vet inte vad framtiden för med sig, men jag vet att vi kommer dit. Steg efter steg efter steg.

Kärleken i mig ser kärleken i dig.

(Från 2021-09-22)