En halloween-historia

”Vad ska du arbeta med om du blir av med jobbet?” Frågan till mig kom från en kollega under en av alla återkommande uppsägningsrundor på min gamla arbetsplats. ”Jag ska bli häxa!” Orden flög ut ur min mun, och jag vet inte om jag eller mina kollegor blev mest förvånade…

Häxa var inget ord jag använde om mig själv, varken då eller nu. En del av mina kollegor kände till vad jag sysslade med på fritiden, men för männen på just detta möte hade jag inte yppat ett ord om mina något udda intressen i den manliga ingenjörskultur som rådde där.

”Ja, alltså, en vit häxa, en häxa som gör gott.” Orden flög ur min mun igen när jag såg mina kollegors stirrande ögon med lika bladning nyfikenhet och misstänksamhet. Jag försökte förklara vad jag sysslar med. Att jag helar moder jord och hennes invånare. Att jag har kontakt med andra dimensioner. Att jag förmedlar healing och kanaliserar vägledning… Det var lååångt utanför deras världsbild, eller som en av dem sa, ”jag har aldrig hört talas om någon som håller på med sånt”.

Nu har det gått ett antal år sedan denna händelse, och numera kan jag skratta gott åt den. Händelsen fick dessutom mig att börja utforska det här med häxor mer på djupet.

Det jag sysslar med är inget nytt. Det är uråldrig kunskap som nästan gått förlorad, men som nu väcks upp i fler och fler. Rädslan för det okända har dock skapat hot mot människor som mig genom årtusenden. Det är inte länge sedan såna som jag kallades häxor och brändes på bål. Det är inte konstigt att vi inom oss har en stark rädsla för att dela med oss av våra kunskaper…

Men, denna kunskap behövs så väl på vår jord i dessa dagar. Det är tid för oss att kliva fram i ljuset. I tusentals och åter tusentals. För vi är många, och vi finns i varenda krok. Över hela vår jord. Ju fler som kliver fram, ju mindre udda kommer vi att framstå. En dag kommer det vi sysslar med vara helt ”normalt”.

Så varför inte fira halloween med att istället för att kliva in i en kostym ta av dig den du burit i alla år? Den du haft på dig för att vara ”normal”. Våga visa dig själv med alla dina udda egenskaper och intressen. Och vet du vad? På vägen kommer du att inspirera andra att också ta av sig sin kostym. Och plötsligt står vi där alla… I vår nakenhet. I vår sårbarhet. I vår kärlek.

Och det är då, käre vän, som livet på jorden tar en ny riktning.