Det var en gång en kärlek

Det var en gång en kärlek som var så stark att det övervann all rädsla, all skräck och alla mardrömmar. Den var så stark att den övervann allt. Det var kärleken till livet, till gud.

Var finns denna kärlek?

Den finns i trädens sus, i porlande vatten, i solens strålar. Den finns i fåglarnas kvitter, i vindens pustar och i ett litet barns livsglädje. Den finns i alla. Lyssna på den och du övervinner allt.

***

Jag blev nyligen vägledd till att läsa några av de texter jag kanaliserade för tretton år sedan. Texten här ovan är en av dem. Den är så enkel… Men ändå säger den allt.

Nu när jag ser tillbaka kan jag se att hela mitt liv har handlat om att mer och mer hitta hem till denna kärlek. Kärleken till livet.

Alla tårar jag gråtit. Alla rädslor jag mött. Alla svårigheter jag gått igenom. Alla har de hjälpt mig att sjunka djupare och djupare in i denna kärlek. Kärleken till livet.

Det finns så många perspektiv på allt som händer i vår turbulenta tid, men om och om igen har jag fått till mig att allt i slutändan handlar om att hjälpa oss hitta hem till kärleken igen. Kärleken till livet.

Ibland tänker jag att det varit skönt om allt blivit ”normalt” igen, men då slår det mig alltid. Igen och igen. Att det var inte ”normalt”. Så många av oss hade tappat kontakten med kärleken. Kärleken till oss själva, kärleken till varandra, kärleken till jorden. Kärleken till livet.

Nu kallar hon på oss. Djupt, djupt i hjärtat. Lyssna, säger hon. Lyssna, jag finns här. Jag som är du. Jag som är ni. Jag som är kärleken. Jag som är livet. Lyssna till mig, och du sätter världen fri.

(Från 2021-02-01)