Det heliga månblodet

Älskade barn. En gång i tiden ärades det feminina. Modern. Urkraften.

Människor fascinerades av den skaparförmåga som kvinno­kroppen har. Som moder jord har. Ni såg hur nytt liv föddes fram ur kvinnan och ur moder jord, gång på gång på gång.

Ni var fyllda av vördnad över livets mirakel. Ni var fyllda av kär­lek till livets perfektion. Ni älskade livet. Ni ärade livet. Och där­med kvinnan och moder jord.

Månblodet som flödade från kvinnans sköte ärades. Vördades. Som livets elixir. Som ett tecken på livets mirakel.

Ni gav blodet till moder jord. Ni gav blodet till den allomfattande modern. Till mig. Ni visade er tacksamhet för livet genom att ge tillbaka livets gåva till mig. Det blod som flödar utav kärlek, utav min kärlek till livet.

Det skapades ett kretslopp mellan mig och er, mellan oss. Ett band som knöt oss samman i livets kretslopp.

Era gåvor fick er att reflektera över livets mirakel, om och om igen. När ni tackade för livet påmindes ni gång på gång om vilket mirakel det är att vara en del av livets kretslopp.

De patriarkala religionerna satte stopp för detta kretslopp. De började se blodet som smutsigt. Som skamfyllt.

Kvinnor som blödde var inte längre välkomna i ceremonier, där de behövdes som allra mest. De är ceremonins moder på jorden, med det livgivande blodet flödandes ur den heliga portalen mel­lan himmel och jord. Vad kan vara heligare än så?

Det är tid för er att hitta tillbaka.

Tillbaka till månblodets helighet.

Tillbaka till det femininas helighet.

Tillbaka till moder jords helighet.

***

Texten ovan kommer från min bok Ett brev från gudinnan. Det är en bok som bland annat handlar om denna resa. Resan hem till månblodets helighet, till det femininas helighet, till moder jords helighet.

Ja, en resa har det minst sagt varit för mig…

Jag var tio år när jag fick mens. Som jag skämdes. Jag var så rädd att någon skulle upptäcka att jag hade mens. Jag gömde min kvinnokropp. Hemska smärtor sköljde genom mig. Kroppen vek sig av smärtan. Jag blödde igenom allt.

Under många år dämpade jag både mensvärken och mensen med p-piller. Vad jag inte visste då var att smärtan var min kropps sätt att kalla på mig, och få mig att vakna upp till det heligt feminina. Men det förstod jag inte då, så istället tryckte jag ner det feminina mer och mer.

Det var inte förrän mitt första barns själ började kalla på mig som jag slutade med p-piller. Det är sjutton år sedan nu. Under dessa år har jag fött tre barn, ammat i ännu fler år, och mer och mer hittat hem till den jag är. Jag har mer och mer förenats med min inre gudinna och moder jord. Jag har mer och mer hittat hem till min feminina kraft, och till kärleken i mitt hjärta.

Om jag måste välja något som framför allt har hjälpt mig på denna resa så är det att börja leva enligt min måncykel. Att lyssna till min kropp och till mina känslor.

Om jag får PMS vet jag nu att det är min kropp som säger till mig att jag inte har omfamnat mina känslor. Under denna tid i månaden skickar då min kropp upp alla nertryckta känslor, alla svalda tårar, och alla osagda ord. Bästa botemedlet mot PMS är för mig att fullt ut vara sann mot mig själv.

Om jag får mensvärk vet jag att det är det min kropp som säger till mig att det är tid för mig att vila och att vara ute i naturen. Under denna tid i månaden får jag mina djupaste insikter och upplevelser, men bara om jag låter kroppen komma till ro. Det är en tid för mig att sjunka djupt in i mitt inre och drömma fram en ny värld.

Det är en även en tid för mig att ge mitt heliga månblod till moder jord, såsom kvinnor gjorde förr, innan patriarkatet kom och skambelade det feminina. Aldrig känner jag mig så nära moder jord som när jag ger mitt månblod till henne. Aldrig känner jag hennes feminina kraft så starkt, hennes kärlek så varmt, och hennes visdomsord så tydligt. Aldrig känner jag en sån oerhörd tacksamhet för livet och för att få leva på denna heliga och vackra jord.

Det sägs att när kvinnorna återigen ger sitt blod till jorden, så kommer männen att komma hem från kriget, och fred att råda.

I våra dagar råder det krig på så många plan i vårt samhälle. Vi är fler och fler som längtar efter fred, och efter att få leva i harmoni med oss själva, varandra och vår jord.

Det är tid för oss att återigen hitta hem till månblodets helighet, det femininas helighet, moder jords helighet. Lägga alla skam bakom oss, och hitta hem till den vi är. Den vi alla är. Och leva därifrån.

(Från 2019-11-18)