Den ultimata sanningen

”Jag gör på rätt sätt, och du gör på fel sätt.”

”Jag vet sanningen, och du sprider lögner.”

”Jag har vaknat upp, och du är fast i illusionen.”

Och tusen andra varianter… Vi har så lätt att döma varandra. Överallt. Inte minst nu när vi triggar varandra till höger och vänster. Det är så lätt att peka finger.

Vi har alla en unik väg att vandra. Vi har alla unika roller att spela. Vi har alla unika gåvor inom oss.

Vi kan inte på djupet veta vad som är rätt eller fel för en annan människa.

Vi vet inte vilken väg den andra är här för att vandra. Vi vet inte vilka roller den andra är här för att spela. Vi vet inte vilka gåvor den andra har inom sig.

Nej, vi vet inte. Vi kan gissa. Vi kan anta. Men vi kan inte veta.

Vad som är sant för en människa behöver inte vara sant för en annan. Sanningen beror på vilket perspektiv vi ser ifrån, och det är varierar från människa till människa, och över tiden.

Jag har aldrig mött en vis människa som sagt sig ha den ultimata sanningen. Nej, det som kännetecknat dem är istället ödmjukheten. Nyfikenheten. Hjälpsamheten. Kärleksfullheten.

Tänk om vi kunde inspireras av dem. Vara ödmjuka inför varandra. Möta varandra med nyfikenhet. Räcka fram en stöttande arm. Omfamna varandra med kärlek.

Det är då vi hjälper varandra att våga vandra den väg vi kommit till jorden för att vandra. Det är då vi hjälper varandra att våga spela de roller vi kommit till jorden för att spela. Det är då vi hjälper varandra att våga dela med oss av de gåvor vi har inom oss.

Och det är då. Då. Det är då vi verkligen kan skapa förändring här på jorden. Var och en på sitt sätt. Tillsammans.

(Från 2020-05-27)