När jag vandrade på jorden som Maria Magdalena. Då såg jag in i framtiden. Ja, i djup meditation såg jag in i framtiden.
Det gjorde ont. Så ont. Ja, det gjorde så ont att se allt ont som i framtiden skulle göras i min älskades namn. Så ont, så ont, så ont.
Jag såg hur patriarkala krafter skulle ta över min älskades ord, och förvandla dem till oigenkännlighet.
Jag såg hur patriarkala krafter skulle förvanska min älskades ord, och använda dem för att förverkliga sina egna agendor.
Jag såg hur patriarkala krafter skulle skapa oändligt lidande på jorden, i min älskades namn.
Jag såg hur de skulle plundra. Jag såg hur de skulle bränna. Jag såg hur de skulle utplåna. Ja, mitt hjärta skrek av smärta.
Ibland satt jag och min älskade i grottan. Gråtandes. Gråtandes över allt ont som mänskligheten skulle gå igenom. All smärta. All oändlig smärta.
Men vi såg också, vi såg hur de kärleksfrön vi planterat i människors hjärtan skulle börja gro. Mer och mer för varje generation. Först försiktigt, men efterhand med mer och mer livskraft.
Och vi såg långt, långt in i framtiden. Långt, långt, långt in i framtiden. Ja, vi såg in i en tid då dessa kärleksfrön skulle börja slå ut i blom. I ett hjärta, sen i ett hjärta, och sen i ett hjärta till.
Ja, vi såg hur varje kärleksfrö som började blomma spred sin livskraft till alla kärleksfrön omkring sig. Hur kärleken i hjärta efter hjärta efter hjärta vaknade till liv.
Älskade vän. Vi såg långt in i framtiden, in i den tid du lever i nu.
Ja, min älskade vän. Vi såg in i den tid du lever i nu. Den tid då kärleken vaknar i hjärta efter hjärta efter hjärta.
Älskade vän. Tack för att kärleken vaknar i ditt hjärta.
Tack, från djupet av vårt gemensamma hjärta. Tack, tack, tack.
Tack.
***
Texten kommer från min kanaliserade bok Kärlekens väg med Maria Magdalena.
Varmt välkommen att beställa boken.
(Från 2021-06-20)