Den gudomliga människan

Vilken vecka. Vilka krafter. Vilka transformationer. Vilka berg. Vilka dalar. Och på söndag är det fullmåne, och då möts vi i moder jord-cirkeln i Alnarp…

Ja, vilken vecka det varit. Det är bara torsdag nu, men jag känner mig som en annan människa än ibörjan av veckan. När jag i måndags grät, grät, grät ut moder jords sorg, då visste jag i hjärtat att min kontakt med henne skulle fördjupas efteråt, för så är det alltid. Men hur hade jag inte kunnat föreställa mig.

Redan i tisdags kom moder jord till mig så kraftfullt. Gav mig en kanalisering om vad som händer på jorden nu, och fyllde mig med sin kraft. Sin kraft som nu är så oerhört mycket kraftfullare än förr. Moderns urkraft. Ett ljus och en kraft som går genom märg och ben. Som får allt att vibrera. En lejoninna vaknade i mig, en lejoninna som går genom eld och aska för att beskydda moder jord och hennes invånare.

Och idag kom gudinnan till mig. Mitt högre jag. Hon jag är i hjärtat. Hon vi alla är i hjärtat. Hon fick mina celler att vibrera än mer. Väckte upp mig på djupet. Skakade om mig. Påminde mig om att tiden är nu. Förändringens tid. Den tid då vi skapar himmelen på jorden. Och vem skapar himmelen på jorden? Den gudomliga människan, svarade gudinnan. Den hela människan. Förankrad i himmel och jord.

Den gudomliga människan är hon som lever i djup förening med sin gudomliga gnista. Hon som har rötterna djupt nere i moder jord. Hon som vågar se både sitt ljus och sitt mörker. Hon som omfamnar både sina feminina och sina maskulina sidor. Hon som låter kärleken, kraften och visdomen leva inom sig, och strömma ut i världen. Hon som lyssnar till sin inre gudinna och moder jord, och låter dem vägleda henne. Ja, hon som är en rytande lejoninna som står upp för moder jord och alla hennes invånare.

Jag kan nu se hur hela mitt liv, men framför allt de senaste tio åren, har handlat om att väcka upp henne i mig mer och mer. Det har inte varit en lätt resa, för denna resa går i rakt motsatt riktning mot det mesta i vårt samhälle. Mitt ego har protesterat så många gånger. Jag har gått utanför min bekvämlighetszon ofantligt många gånger. Och ja, jag har säkerligen blivit idiot-förklarad av en hel rad människor…

Men jag känner också i hjärtat att vi måste sluta bråka med varandra. Vi är inte varandras fiender. De ”onda” människorna är inte onda, de har bara totalt tappat kontakten med vem vi är. Vi kommer aldrig att få patriarkatet – vårt dysfunktionella samhällssystem – att falla genom mer diskussioner, mer bråk, mer krig… Nä, det har vi försökt så många gånger förr.

Nä, patriarkatet kommer att falla när vi är tillräckligt många som väckt upp den gudomliga människan i oss. Som en av mina ljussystrar skrev så klokt och sant till mig idag om modern, ”hon lyser starkare än patriarkatet någonsin kunnat frukta”. Ja, patriarkatet har inte en chans när vi står i djup kontakt med moderns ljus och kraft. Det kommer att falla samman som en korthus.

Och jag fick så tydligt till mig av gudinnan att en av mina uppgifter här på jorden är att hjälpa människor att födas till gudomliga människor. Och en stund senare insåg jag att jag ju redan gör det… Det är ju det min bok handlar om, och mina sessioner, mina gudinnebrev, mina cirklar… Jag har bara inte använt de orden. Men jag känner även att jag efter den senaste tidens transformationer kommer att kunna göra detta arbete på ett så mycket djupare plan.

Den gudomliga människan i mig ser den gudomliga människan i dig.

Tillsammans förändrar vi livet här på jorden. I grunden.

(Från 2019-10-10)