Här i kryptan i domkyrkan gifte jag och min man oss för precis ett år sedan, efter tre barn och nästan arton år tillsammans. En magisk resa på så många sätt. Att det blev just på denna plats är en magisk resa i sig. I slutet av maj förra året blev jag vägledd till just denna plats, och jag fick en oerhört stark gudomlig upplevelse. Mitt hjärta svämmade över av kärlek, och tårarna forsade nerför mina kinder. Det gudomliga strömmade genom mig, och talade med mig. Där och då fick jag återigen höra mitt kall – att sprida det gudomligt feminina över vår jord igen.
Det gudomliga sa också till mig att jag och min man skulle gifta oss på just denna plats. På nationaldagen var det drop-in bröllop i domkyrkan, och två dagar innan dess bestämde vi oss för att gifta oss där. En vanlig bröllopsklänning var det inte tal om, men när jag såg denna klänning med namnet Gaia (Moder Jord) visste jag att jag hittat rätt. När vi kom till kyrkan blev jag inte förvånad när vi blev tilldelade att gifta oss just här i kryptan, på precis samma plats där jag hade min gudomliga upplevelse några dagar tidigare. Kryptan, där jag känner närvaron av gudinnan så starkt. Kryptan, där jag känner närvaron av Moder Jord så starkt. Kryptan, där jag känner mig hemma – och det gör jag inte på många platser i kyrkans värld.
Och vilken resa det varit sedan vår magiska dag. Mitt kall blir starkare för varje dag som går. Jag har mer och mer öppnat mig för det gudomligt feminina. Kraften i min livmoder vaknar mer och mer för varje dag. Ibland svagt, ibland kokandes, ibland exploderandes. Ja, kraften i min livmoder – den gudomligt feminina kraft som skapar liv, som skapar hopp, som skapar vår värld. Kraften i vår livmoder och den gudomliga kraften är ett. Det är inget kyrkan lär oss, inget vårt samhälle lär oss. Tvärtom, de skambelägger den kvinnliga sexualiteten. Skambelägger våra kroppar. Skambelägger oss. De kvinnor som inte fogat sig har bränts på bål, blivit utfrysta, misshandlade, dödade… Vårt mensblod som är det heligaste av det heliga färgas blått i reklamens värld, och vi har lärt oss att dölja det för vår omvärld. Men den heliga graalen har alltid funnits där, inom oss.
Under året som gått har prästinnan i mig vaknat. Ja, vaknat, för hon har alltid funnits där inom mig. Redo att blomstra när tiden var redo. Jag har steg för steg fått acceptera att hon finns där inom mig, att detta är min roll, min själs roll, en roll jag delar med många av mina själssystrar. Vi har kommit hit tillsammans till jorden för att återigen sprida det gudomligt feminina. Vi har kommit hit till jorden där det patriarkala systemet tryckt ner det feminina till fotsulorna och närmast utplånat vår fina Moder Jord. Ja, det är inget litet arbete vi är mitt uppe i, och det är inget litet arbete vi har framför oss. Men det är ett oerhört viktigt arbete. Ett livsviktigt arbete.
Med tiden har jag reflekterat över hur stor andel av de kvinnor som kommer till mina sessioner som har blockeringar som hindrar den feminina kraften från att väckas upp och flöda i deras kroppar. Blockeringar som ibland närmast liknar ett kyskhetsbälte på energiplanet. Jag har börjat inse att en av mina uppgifter här på jorden är att hjälpa kvinnor att återfå kontakten med den feminina kraften. Trumman har för min del varit en trogen vän på min resa att väcka upp den feminina kraften inom mig. Numera använder jag mer och mer trumman även under sessionerna för att hjälpa till att lösa upp blockeringarna hos de kvinnor som kommer till mig. Trumman är även med i mina gudinnecirklar och vid meditation med moder jord. Jag inser mer och mer hur viktig roll trumman har haft genom tiderna. Inom kyrkans värld är trumman sällsynt, men inom en del andra andliga traditioner är trumman ett viktigt inslag. Andliga traditioner som vördar Moder Jord och det feminina. Det är ingen slump, det har jag med tiden fått inse.
Kyrkans och samhällets herrar strök den feminina kraften från vårt medvetande. Det är dags för oss att hitta tillbaka till vår kraft igen. I detta arbete behöver vi varandra, och en efter en har mina själssystrar dykt upp i mitt liv här på jorden. En del av er läser detta. En själssyster kanaliserade nyligen en målad trumma till mig, en trumma som sprakar av den feminina kraften. Tillsammans med en annan själssyster gjorde jag nyligen ett ljusarbete i domkyrkan, nästan på dagen ett år efter min gudomliga upplevelse i kryptan. Fler och fler av oss börjar se värdet av systerskap, bortom den värld av konkurrens som det patriarkala systemet trummar in i oss från barnsben.
Resan hem till det gudomligt feminina handlar om att hitta tillbaka till vår feminina kraft, men också om att skapa ett nytt liv här på jorden. Ett nytt sätt att leva, ett nytt sätt att vara, ett nytt sätt att förhålla oss till varandra. Ett liv där vi vördar Moder Jord. Ett liv där vi vördar det gudomliga i oss själva, i varandra och överallt omkring oss. En liv där vi alla är lika mycket värda. När vi kvinnor står enade i vår feminina kraft kan vi förändra livet här på jorden.
Vill du ha hjälp med att hitta hem till din feminina kraft? Varmt välkommen till en gudinnesession på distans eller hos mig i Alnarp mellan Malmö och Lund.