Bra eller dåligt? Positivt eller negativt? Gott eller ont? Allt beror på vilket perspektiv vi har. Verkligheten är sällan vit eller svart. Ofta är den både vit och svart, och alla nyanser där emellan. Det påminde moder jord mig återigen om för några dagar sedan.
När vi flyttade in i vårt hus så fanns det en växt som frodades i trädgården. Kirskål, kirskål och kirskål. Den tog över allt. Och vad jag än gjorde så fortsatte kirskålen att frodas. Ibland kämpade jag tappert mot den. Ibland försökte jag träna på acceptans. Förra sommaren bestämde jag mig – till våren ska jag plocka småbladen och äta dem. Jag hade ju hört så många gånger om hur nyttig kirskålen är. Nu blev det inte så, eftersom jag blev sjuk. När jag väl var på fötter igen så frodades kirskålen återigen i trädgården. Jag smakade på de nu stora bladen, och blä… Så jag började rensa bort den igen. Då hörde jag en röst inom mig, ”fräs dem med vitlök”. Jag hade inga större förhoppningar, men jag plockade en bukett, och gjorde just så. Och… Min kropp fullständigt skrek efter mer. Jag kan inte få nog. Efter alla veckor i sängen så suktar min kropp efter näring, och kirskålen ger mig just detta. Så – det jag kämpade mot i åratal visade sig vara den medicin min kropp allra helst vill ha. En så nyttig läxa. Bokstavligt talat.
(Och nu tog jag en paus och åt kirskål…)
Imorgon är det återigen fullmåne. När jag igår satt och mediterade under den växande månen kom jag att tänka på fullmånen i mars. Hur magisk den kändes. Några dagar senare blev jag sjuk. Länge. Och så många perspektiv jag fick uppleva under denna resa. Många gånger rakt motsatta varandra, men ändå lika sanna. Ibland sorgliga och tragiska. Ibland glädjerika och tröstande. Jag insåg hur lätt det blir fel om vi bara fokuserar på ett perspektiv. För visst är det lätt att hamna där – att se ett perspektiv, bita sig fast vid det, och försvara det. Jag har ju också hamnat där ibland. Men jag älskar när nya perspektiv visar sig. När nya sätt att se på världen flimrar framför mina ögon.
Så vackra Luna. Denna fullmåne ber jag dig att ge oss mod att öppna våra hjärtan för ännu fler perspektiv. För det är så jag tror att vi kan möta varandra här på jorden på ett ännu djupare plan. När vi kan se på världen med våra gemensamma ögon, och inte bara med våra egna. När vi kan se på världen bortom våra skygglappar, och se världen såsom den är.
Det är då vi kan mötas på djupet. Hjärta till hjärta. Förlåtande. Förlösande. Och det är då vi kan skapa en skönare värld. Tillsammans.
(Från 2020-05-06)