ångbad

Höstdagjämning. Magisk dag. Som alltid. Jag brukar sällan veta hur jag ska fira denna dag. Det kommer till mig i stunden istället. Från gudinnan i himmelen, i jorden, i hjärtat. Så även denna gång.

Jag har känt att något har varit på gång. De senaste nätterna har jag sovit dåligt. Drömt många mardrömmar. Mardrömmar om hur illa det är ställt i vårt samhälle. På så många plan. Igår kväll kom frossan, och svetten rann. Näsan forsade. Ja, utrensning på alla plan. Och jag kände hur min livmoder började förbereda sig för att släppa taget om månblodet, mer än en vecka för tidigt. Men jag blir inte längre förvånad. Vid alla jordliga högtider har jag fått månblod de senaste åren. Min kropp vet när jorden har sina högtidsdagar, och lever i symbios med henne. Är ett med henne.

Idag fick jag till mig att förbereda ett ångbad för underlivet med ringblomma och rosenblad från trädgården. När värmen arbetade med ångbadet, då trummade jag. Kanaliserade vägledning. Fick ett mantra som så fint sammanfattar det som kom till mig: ”Jag släpper taget om den jag var, och öppnar dörren för den jag är.” Om att ömsa skin, släppa ännu fler lager, för att än mer vara den jag är.

Sen satte jag mig över ångbadet. Lät ringblommans magi, rosens magi, moder jords magi, göra sitt arbete. Ångan dansade djupt, djupt, djupt in i mig, och lösgjorde lager efter lager. Av skam. Skam, skam, skam. Tårar, tårar, tårar. Och jag fick till mig att grunden till alla hemskheter jag fick se i mardrömmarna är just skam. Hur djupt inrotad skammen är i oss, och får oss att göra fruktansvärda saker mot oss själva, varandra och jorden. Och hur oerhört, oerhört viktigt det är att vi vågar möta skammen, och släppa taget om den.

Ja, det är ingen lätt resa att släppa taget om skammen, och öppna dörren för den vi är. Men det är en resa som vi gör steg för steg. Och nu måste jag återigen skratta åt gudinnans humor, för precis i denna stund börjar ”It takes a fool to remain sane” med The Ark spelas. Och ja, den handlar ju just om att släppa taget om skammen och vara den vi är. Vi får vägledning från alla håll och kanter som hjälper oss längs vägen.

Så. Hoppas du har en fin höstdagjämning. Vad än du blir vägledd till. Hur än ditt hjärta kallar sig hem.

(Från 2020-09-22)