Bladet som sticker ut

Det är inte alltid lätt att vara det där bladet som sticker ut. Det där som inte passar in bland de andra. Jag vet så väl. I många år försökte jag förtvivlat få plats i den fyrkantiga låda vårt samhälle ville att jag skulle passa in i. Ibland fungerade det en stund, men förr eller senare tog det alltid stopp på det ena eller andra sättet.

Det ena sättet var att jag blev sjuk. Jag orkade helt enkelt inte längre bära den mask jag tagit på mig för att dölja den jag är. Det andra sättet var att andra människor ändå såg igenom min mask, såg att jag var annorlunda, såg att jag inte passade in. Deras dom var ofta hård, och jag föll i tårar, benen vek sig under mig, jag rämnade.

Det var efter ett antal såna krascher som jag till slut gav upp. Jag vände mig till något som är större än mitt mänskliga jag, något jag känt närvaron av sedan barnsben. Universum, livet, källan, kärleken, gudinnan… Det djupa medvetande vi alla har inom oss. Den vi är. Grunden i vårt varande.

Hon har varit min vägledare sedan dess. I vått och torrt. Över berg och genom dalar. Och hon har fått mig att mer och mer bli den jag är, den jag är ämnad att vara här på jorden.

Ja, hon leder oss inte till att bli kopior av varandra. Hon ser var och en av oss som en unik gnista av hennes kärlek. Hon ser att vi var och en har unika egenskaper, talanger, gåvor som behövs här på jorden. Hon hjälper oss att hitta hem till den vi är.

Den jag hittade hem till var någon helt annan än den jag låtsades vara. Djupt inom mig fanns en prästinna. En prästinna med minnen från otaliga tider, platser och dimensioner. En prästinna som minns vem vi alla är. En prästinna som har en djup kärlek för vår vackra jord och hennes barn. Numera är hon en del av mitt liv, hon är jag, och jag låtsas inte längre vara någon annan.

För med tiden insåg jag att jag inte längre orkar spela detta spel. Jag vill inte längre låtsas passa in i ett samhälle som i full fart är på väg att köra oss själva, varandra och vår vackra jord i botten. Nej, jag insåg att jag är här för att skapa ett annat sätt att leva. Ett hållbart sätt att leva. Ett kärleksfullt sätt att leva.

Och jag insåg med tiden att alla de egenskaper jag blivit utskälld för genom åren är just de egenskaper jag behöver för att göra det jag kommit hit till jorden för att göra…

Så titta på dig själv. Vad är det människor har så svårt för med dig? Vad är det de irriterar sig på hos dig? Vad är det du känner att du måste dölja? Vad är det som gör att du inte passar in? Gräv där, djupare och djupare, för djupt där inne finns din guldgruva. Den guldgruva som både du själv och vår värld så väl behöver.

Och gå ut i midsommartidens grönska. Vad är det som är så underbart med denna grönska? Jo, att den sprudlar av liv i alla dess färger och former. Så gå du också ut i grönskan och blomma i alla dina färger och former. Du behövs. Du är perfekt precis som du är. Du är livet som uttrycker sig genom din kropp, din själ, dina sinnen, dina gåvor…

Våga vara det där bladet som sticker ut. Vi blir fler och fler för varje dag. Varmt välkommen.

(Från 2019-06-20)