Avslöjandets tid

Vi lever i avslöjandets tid. Den tid då slöjorna faller. Så att vi kan se allt som dolts för oss. Så att vi kan se allt vi inte velat se. Så att vi kan se allt vi inte vågat se. Nu faller slöjorna. Och visar allt där vi inte fullt ut står i kärlek. I vår inre värld, och i vår yttre värld.

Ja, det gör ont när slöjorna faller, men det är också då vi har möjlighet att läka det som finns därunder. Välja en annan väg. Välja en ny väg.

Den senaste månaden har jag gjort ännu en djupdykning in i mitt inre. Så mycket som fallit bort. Så mycket sorg jag behövde läka för att än mer vara den jag är. Inte minst alla ord jag hört från andra om vad jag är, och inte är. Vad jag får, och inte får. Vad jag ska, och inte ska. Ord som satt sig djupt i mitt hjärta, och hindrat mig från att fullt ut vara den jag är. Ord som jag nu behövde släppa taget om. Ord som kommit från människor som sårat mig djupt, men som jag vet kommit genom dem för att vi lever i ett djupt dysfunktionellt samhälle. Där vi matas med rädslor framför kärlek, konkurrens framför samarbete, separation framför enhet. En samhälle vi nu behöver förändra. I grunden. Genom var och en av oss.

Under natten vid sommarsolståndet blev jag vägledd till att vara ute i skogen. I en skog där jag haft så många magiska upplevelser genom åren. I en skog där jag gått igenom flera djupa initieringar på min prästinneväg. Denna natt blev jag vägledd till att gå över ängen i mörkret. Ställa mig på en stor sten, och med armarna runt ett träd. När jag stod där i natten, med dimman dansande omkring mig, då kände jag hur hon vaknade än mer. Den stora modern. Gudinnan. Sofia. Jag kände hur hennes kärlekskraft strömmade in i min kropp från jorden. Hur hennes kärlekskraft strömmade in i mig från himmelen. Hur hennes kärlekskraft än mer vaknade i mitt hjärta och i min livmoder. Tills varenda cell i min kropp dansade av kärlek, och tårarna strömmade nerför mina kinder.

Sofia sa till mig att det är tid för mig att omfamna den visa kvinna som bor inom mig. Den visa kvinna vi alla har inom oss när vi låter gudinnan vakna i vårt hjärta. När vi låter hennes kärlek, kraft och visdom flöda inom oss, och ut över jorden. Hon sa att jag är här på jorden för att hjälpa till att föda fram den nya människan, den visa människan, den kärleksfulla människan, den gudomliga människan. Att jag ska släppa allt tänk om normalitet och att passa in. Att nu i avslöjandets tid kommer fler och fler att höra hennes kall inom sig, och det är dem jag ska hjälpa, så att vi tillsammans kan föda fram den nya jorden.

Ja, för en del kommer jag alltid att framstå som mer eller mindre galen. För det är just det som vi i vårt samhälle under tusentals år fått lära oss att kvinnor som jag är. För vi är farliga – vi är det största hot som någonsin har funnits mot det patriarkala samhället. Det är därför vi har hånats, tystats, förtryckts, bränts på bål. De har gjort allt för att kontrollera på oss.

Men nu är vi många. Och vi blir fler och fler för varje dag, över hela jorden. Som en av er så sant skrev till mig: Modern vaknar. I all sin kraft. I hela sitt ljus. Och hon lyser starkare än patriarkatet någonsin kunnat frukta.

Ja, nu vaknar hon. I oss. Nu reser sig Venus, och vi med henne. För jorden och för alla hennes barn. Tillsammans.

(Från 2020-06-24)