Att våga se

Ibland är det så mycket lättare att blunda. 
Att titta bort. 
Att inte låtsas om. 

Att blunda för allt mörker omkring oss. 
Att blunda för allt mörker i oss. 
Att blunda. 
Förneka. 
Titta bort. 

Men. 
Men. 
Mörkret försvinner inte. 
Tvärtom. 
Det blir bara starkare. 
Det bara växer, och växer. 

”Se mig, se mig!” 
Så skriker mörkret. 
Den del av oss som inte är i kärlek. 
Den del av oss som inte är älskad. 
Den del av oss som känner sig utanför. 

Nej. 
Att blunda för mörkret hjälper inte. 
Tvärtom. 
Att vända bort blicken 
är att be om mer mörker. 

Men.
Att våga se hjälper.
Att våga hålla om hjälper.
Att våga omfamna hjälper.

Och att gråta hjälper.
Att gråta de tårar vi svalt.
Att gråta de tårar våra förmödrar svalt.
Att gråta de tårar våra förfäder svalt.
Att gråta, gråta, gråta.

För på andra sidan tårarna.
Där finns ljuset.
Där finns kärleken.
Där finns gemenskapen.

Våra tårar är vägen.
Vägen till vårt hjärta.
Och det är bara genom hjärtat
vi hittar hem.

Hem till ljuset.
Hem till kärleken.
Hem till den vi är.
Hem till den vi alla är.

(Från 2019-11-25)