Att möta våra rädslor

Att möta våra rädslor… Att röra oss utanför vår bekvämlighetszon… Att möta vårt mörker… Så oerhört viktigt, men samtidigt så oerhört utmanande. Jag vet.

I somras såg jag en inbjudan till en prästinnehelg. Min inre vägledning sa direkt till mig att anmäla mig. Mitt ego sa nej, nej, nej! Hittade en miljon undanflykter. Om inte en av mina själssystrar snällt tjatat på mig så hade jag nog aldrig kommit iväg…

Den gångna helgen har jag nu varit där, och jag förstår varför mitt ego protesterade. Egot, som så gärna vill trycka bort det som är obehagligt. Under helgen har jag fått återuppleva en glimt av alla svåra händelser jag varit med om i detta liv, och många fler än så. Händelser jag trodde jag bearbetat och förlåtit för länge sedan. Jag har gått utanför min bekvämlighetszon ett otal gånger. Jag har sett in i det djupaste mörker. Jag har gråtit, gråtit, gråtit.

Ja, det låter jobbigt, och det var det också emellanåt. Men nyttigt. För när vi möter våra rädslor ökar vårt mod. När vi går utanför vår bekvämlighetszon blir vårt liv större. När vi går igenom mörkret möter vi ett ännu ljusare ljus på andra sidan. Vi blir ännu mer oss själva. Läker. Blir hela.

Ett av de allra viktigaste budskapen jag fick till mig var att vara mig själv fullt ut. Inte hålla mig själv tillbaka för att passa in i andras ögon. Inte förminska mig för att inte uppröra andra. Och jag känner att tiden är kommen att kalla mig prästinna fullt ut. Inte backa, som jag gjort så många gånger förr. För jag ÄR prästinna. En bro mellan himmel och jord. En prästinna som går genom eld och aska för att hitta hem. Hjälper andra att hitta hem. Hem till den vi alla är. Hem till kärleken, kraften och visdomen. Hem till moder jord. En prästinna som tjänar vår vackra moder jord. Som tjänar gudinnan vi alla har inom oss. Som tjänar livet.

Jag heter Emma och jag är prästinna.

(Från 2018-10-01)