Andetag efter andetag

Varje andetag du tar i kärlek förändrar världen. Dessa ord har kommit till mig gång på gång de senaste åren. Varje andetag du tar i kärlek förändrar världen.

Och ibland känns det som att det är det enda jag har gjort de senaste åren. Rest djupare och djupare och djupare in i hjärtat. Lager efter lager efter lager. Andats och andats och andats. Gråtit och gråtit och gråtit. Djupare och djupare och djupare in i kärleken.

Och jag har tänkt på det så många gånger. Alla lager vi bär runt våra hjärtan. Lager som skapats av det vi gått igenom i livet, men även så många lager som är en direkt följd av det system vi lever i. Lager vi alla bär på. Lager som skyddar oss. Lager som vi behöver för att klara av att leva i det system vi lever i. Det system som bygger på dominans och förtryck, på så många plan. Utan dessa lager hade vi brutit ihop när vi på djupet känt all galenskap och alla dess följder. Så ja, jag förstår varför vi behöver dessa skydd. Men det är också dessa skydd som gör att all galenskap och alla dess följder kan fortsätta och fortsätta och fortsätta. Förgifta livet här på jorden, på alla plan.

Så jag förstår varför jag de senaste åren, eller egentligen hela livet, blivit vägledd till att resa djupare och djupare och djupare in i hjärtat. Våga se dessa lager. Våga lyfta på dessa lager. Skaka bort dem. Gråta bort dem. Skrika bort dem. Hur ont det än gör. Hur smärtsamt det än är. För det är det. Det gör oerhört ont att se all galenskap och alla dess följder. Men vi måste våga se för att kunna förändra. Så länge vi har kvar dessa lager kan vi fortsätta att vända bort blicken och hålla för öronen, men det går inte längre när lagren är borta. Då tvingas vi se verkligheten i vitögat. Se rasismen. Se sexismen. Se egoismen. Se kapitalismens fruktansvärda följder för människorna, djuren och jorden. Se hur vi själva bidrar till all denna galenskap och alla dess följder. Ja, vi tvingas se, och vi tvingas känna. På djupet.

Ja, det gör ont. Oerhört ont. Men det är när lagren faller, ett efter ett efter ett, det är då den djupa kärleken vaknar i våra hjärtan. Den djupa kärleken som är ett med den djupa medmänskligheten. Den medmänsklighet som står upp för alla.

Den medmänsklighet som blir lika djupt förtvivlad när en svart tonåring blir ihjälskjuten som när en vit tonåring blir mördad.

Den medmänsklighet som öppnar hjärtat för alla flyktingar, oberoende av hudfärg, kön och nationalitet.

Den medmänsklighet som reser sig upp för jorden och alla hennes barn.

Den medmänsklighet som säger: Stopp! Det räcker nu! NU! Vi har nått vägens ände och det är tid för förändring. Det är tid att förändra systemet, inifrån och ut. För förändringen börjar i var och en av oss, när vi river ner lager efter lager efter lager runt våra hjärtan.

För det är då vi kan andas i kärlek. Andetag efter andetag efter andetag.

Kärleken i mig ser kärleken i dig.

(Från 2022-03-10)