Älskade jordens gudinna

Älskade moder jord. Älskade jordens gudinna. Du fascinerar mig mer och mer för varje dag. Med din kärlek, din kraft, din visdom. Med din skönhet, din gudomlighet, din härlighet. Och för varje dag blir jag mer och mer tacksam över att få vandra på din vackra kropp.

I år har flera av mina älsklingsträd mött döden under människors hand. Det har gjort ont i hjärtat. I helgen visade du mig till ett nytt älsklingsträd. Ännu ett gudinneträd. Vackrast av allt är att trädet ser ut som en gudinna som reser sig ur jorden. Du.

Och visst reser du dig nu. På så många sätt. I jorden, och i oss. Skakar om oss. Skakar upp allt till ytan. Allt där vi inte lever i enhet med dig och med alla dina barn. Alla.

Ja, livet på jorden ser på ytan galnare ut än på länge. Patriarkatets alla skuggsidor visas nu för öppen ridå. Och det gör ont att se. Men då påminner du mig om att detta mörker har funnits här i tusentals år. Det har hela tiden funnits där under ytan och pyrt ut sitt gift. Förgiftat oss alla. Förgiftat oss till den grad att vi glömt bort vem du är, vem vi alla är. Förgiftat oss till den grad att vi glömt bort att vi alla hänger samman, att vi alla är ett. Fått oss att tro att vi kan skada någon annan, utan att själva bli skadade. Fått oss att vi kan förtrycka någon annan, utan att själva bli förtryckta.

Nu ser vi skuggsidorna. Mitt framför våra ögon. Och nu förstår fler och fler av oss att det är tid att välja en ny väg. Att den gamla vägen inte längre är framkomlig.

Vem visar oss den nya vägen? Du. I himmelen, i jorden, i hjärtat. Vi behöver bara lyssna till dina viskningar, och följa. Steg efter steg efter steg.

Älskade moder jord. Älskade gudinnan. Tack för att du visar mig vägen. Tack för att du visar oss vägen. Här och i evigheten.

(Från 2020-11-04)