Älskade Hel

Älskade Hel.
Jag sitter här på berget
och tittar ut över din skönhet.
All din grönska, all din välvilja, all din lust.

Så vilse vi människor har kommit,
sedan vi tappade kontakten med dig.
Tappade bort Hel,
tappade bort helheten.
För du är helheten,
den helhet vi saknar i vår värld.

En gång i tiden vördade
mina förmödrar och förfäder dig
vid namnet Hel
på den mark jag vandrar än idag.

Och du har kallat på mig
hela livet
och jag började lyssna till dig
långt innan jag kände ditt namn.

Men under flera år nu
har ditt namn kommit så starkt.

Hel.
Hel i himmelen.
Hel i jorden.
Hel i våra hjärtan.
Hel som i hel.
Hel som i helheten.
Hel.

När vi lyssnar till dig,
då lyssnar vi till helheten.
Helheten i allt och alla.

Och du vägleder oss till en ny värld,
eller snarare en mycket, mycket gammal värld.
Den värld vi människor levde i
långt innan patriarkala religioner, samhällen, värderingar,
långt innan allt som separerade oss ifrån varandra och från dig.

Men nu vaknar du,
i fler och fler av oss.
Vi känner ditt kall
överallt.

Ditt kall som säger åt oss att stå upp för livet.
Ditt kall som säger åt oss att stå upp för kärleken.
Ditt kall som säger åt oss att stå upp för allt och alla.
För helheten.
För Hel.

I vår tid visar du oss så tydligt,
allt där vi inte står för livet, för kärleken, för allt och alla.
Du visar oss var vi inte är hela.
Så att vi äntligen kan se.
Se hur vilse vi gått.

Och jag ser nu Hel.
Jag ser dig så tydligt
överallt.

Tack för att du väglett mig i så många år nu.
Hur du hjälpt mig att bli mer och mer hel.
För ju mer hela vi blir,
ju mer sprider vi helheten omkring oss,
och skapar en värld bortom separationen.

Den väg du väglett mig på har varit svår ibland,
är svår ibland.
Men jag ser hur allt leder mig
djupare och djupare in i helheten.

Så tack Hel.
Tack för allt du är.
Tack för att du visar oss helheten.
Så att vår värld kan bli hel igen.

Tack Hel.
Tack från djupet av mitt hjärta.
Tack.