Hem till våra rötter

Att återförenas med våra rötter. Kanske är det en av de viktigaste resor vi kan göra i vårt liv. Att återförenas med våra rötter till helheten. Till den tid då våra förmödrar och förfäder ännu levde i djup förening med helheten, med livets helighet. Med Hel.

Men det är inte lätt i vår del av världen, då det gått tusentals år sedan dess. Vi är så rotlösa, så oerhört rotlösa. Så mycket gick förlorat redan när vi började bruka jorden, när vi började göra anspråk på marken, när vi började se ner på djuren, när vi började skilja på människa och människa. Helheten försvann. Livets helighet rycktes bort. Och Hel demoniserades och förpassades till underjorden av patriarkala krafter.

Ja, det var länge sedan vi levde i djup förening med helheten, med livets helighet. Med Hel. Men nånstans djupt inom mig har minnen alltid funnits kvar. I många år trodde jag att minnena kom från min själ, och det gör de säkerligen också, men minnena finns även i mitt blod, i mina celler, i mina gener. Och från mina förmödrar och förfäder i väven.

Och ju mer jag har arbetat igenom lager efter lager av mänsklighetens kollektiva djupa dunkla vrår, ju mer har jag förenats med helheten, med livets helighet. Med Hel. Och jag ser nu hur Hel har hållit mig i handen genom så mycket jag gått igenom i livet. Genom allt. Fått mig att se all galenskap. All galenskap i skolan, i företagsvärlden, i vården, i religionen, i vetenskapen, i politiken, i relationer, i resandet, i konsumtionen, i andligheten… Överallt. Fått mig att se hur galet det går när vi är rotlösa. Hur galet det går när vi förlorat kontakten med helheten, med livets helighet. Med Hel.

Gång på gång genom åren har Hel väglett mig till gamla heliga platser. Platser där våra förmödrar och förfäder för tusentals år sedan hedrade helheten, hedrade livets helighet. Hedrade Hel. Heliga platser som än mer väcker minnen i mig. Och jag blir så varm i hjärtat varenda gång jag ser symbolerna de skapade för Hel. Som hällristningarnas cirklar, spiraler och ormar. De väcker något djupt inom mig.

Hel kallar på oss nu. Och våra förmödrar och förfäder i väven kallar på oss nu. De vill hjälpa oss återskapa vår värld igen. I förening med helheten, med livets helighet. Med Hel.

Och jag fick ett så underbart tecken från dem i somras. När vi stod vid en av hällristningarna på Österlen, då fylldes jag av en så djup tacksamhet för att våra förmödrar och förfäder lämnade dessa spår till oss. Tårar började rinna nerför mina kinder, och jag bad en bön av tacksamhet till dem. Ett par sekunder senare hoppade jag till av öronbedövande skrin, och bara några meter rakt ovanför oss flög en stor flock gäss. Det var så oerhört kraftfullt. Ja, självklart ville våra förmödrar och förfäder visa sin närvaro med det skånskaste av allt, gässen.

Ja, vi är rotlösa i vår del av världen. Oerhört rotlösa. Och det har skapat allvarliga konsekvenser på så många plan, inte minst i hur vi behandlar naturen, djuren, varandra och resten av mänskligheten. Hur vi ser världen som ett smörgåsbord som vi kan plocka från vitt och brett, utan hänsyn till konsekvenserna. Men det går inte längre. Har aldrig gått.

Det är tid för oss att förenas med våra rötter igen. Förenas med helheten igen, med livets helighet. Med Hel. Och inte minst med våra förmödrar och förfäder i väven. De som inget hellre vill än att hjälpa oss i vår vandring här på jorden. Hjälpa oss skapa en hållbar värld för kommande generationer. Till de generationer vi en gång i tiden kommer att vara förmödrar och förfäder till.

Låt oss vara de förmödrar och förfäder som återigen hittar hem till helheten, hem till livets helighet. Hem till Hel.

(Från 2022-08-27)