Jag är paradiset

Varmt välkommen mitt barn. Tack för att du lyssnar till mig. Jag är Moder Jord. Det är min kropp du vandrar på varje dag. Det är mitt vatten som släcker din törst. Mina grödor som när dig. Min eld som värmer dig. Min luft som håller dig vid liv.

Ja, mitt barn. Du är ett med mig. Du föds ur mig varje dag. Din kropp är ett med min kropp. Vi hänger samman. Är ett. Varenda varelse och varande som lever på min kropp är ett. Vi hänger alla samman. Är ett.

Så många av er har glömt denna sanning. Ni har glömt att vi alla är ett. Även om ni alla innerst inne i hjärtat vet denna sanning. För denna sanning har mänskligheten känt till sedan mänsklighetens första andetag. Alla era förmödrar och förfäder levde en gång i tiden i djup förening med mig. Ärade mig. Älskade mig. Lyssnade till mig. Och därmed även ärade varandra, älskade varandra, lyssnade till varandra. För när ni känner att ni är ett med mig, då känner ni även att ni är ett med varandra. Även med de som ser annorlunda ut än er. Även med de som är annorlunda än er. Ja, då känner ni djupt i hjärtat att vi alla är ett.

Men ja, en stor del av mänskligheten har tappat kontakten med denna sanning. Lyssnar inte längre till sanningen som bankar i era hjärtan. Den sanning som säger att vi alla är ett. Och följderna av denna förlust ser ni överallt omkring er. På alla plan. Hur ni slåss mot mig. Hur ni slåss mot varandra. Hur ni till och med slåss mot er själva.

Men fler och fler av er hör nu mitt kall. En del av er hör mitt kall som en viskning djupt inom er, eller rentav som ett vrål. En del av er känner mitt kall i er kropp, som virvlande strömmar som kallar på er. En del av er känner mitt kall som en olustkänsla, och en längtan efter ett annat sätt att leva. En del av er hör mitt kall i träden, i jorden, i djuren, i blommorna. En del av er känner mitt kall i vulkanutbrotten, i jordbävningarna, i stormarna, i skyfallen. Ja, när ni öppnar er för enheten, då ljuder mitt kall på alla plan. Mitt kall som kallar er hem. Hem till era hjärtan. Hem till mig, hem till varandra, och hem till den ni är. Den vi alla är.

Älskade barn. Ni har så många teorier och praktiker som håller oss isär. Det är tid för er att släppa taget om dem. Gå tillbaka till grunden. Till den ni är. Till den vi alla är.

Gå ut barfota i gräset och känn hur jag smeker dina fötter. Lägg dig i mossan och känn hur jag omfamnar dig. Flyt på vattnet och känn hur jag håller dig. Sätt dig vid brasan och känn min sprakande livsdans.

Se mig i djurens blickar. Känn mig i trädens kramar. Hör mig i fåglarnas sång. Lukta på mig i blommornas dofter.

Våga se djupt in i dina medmänniskors ögon. Se kärleken som strålar där, den kärlek som finns i var och en av er när ni skådar in i djupet.

Våga lyssna till varandras ord. Orden som strömmar från hjärtat när ni lyssnar med kärlekens öron.

Våga omfamna varandra. Känna hur ni hänger samman. Känna hur ni är ett i livets väv. Hur allt du gör mot någon annan gör du mot dig själv.

Och våga skåda in i dina egna ögon, i spegeln. Se hur jag blickar tillbaka på dig. Se hur alla dina medmänniskor blickar tillbaka på dig. För när du skådar tillräckligt djupt, då ser du enheten. Enheten som är den du är. Enheten som är den vi alla är.

Och när ni lever därifrån. Då kommer ni att se den sanning ni alltid har känt i djupet av era hjärtan. Att ni redan lever i paradiset. För jag är paradiset.

Välkommen mitt älskade barn. Välkommen hem.

Kanalisering från Moder Jord

(Från 2022-03-20)