Våga möta våra rädslor

Choose love, not fear.
Välj kärlek, inte rädsla.

Detta och liknande citat har jag hört så många gånger under årens lopp, och säkerligen spridit vidare ett antal gånger. För en gång i tiden kändes de sanna i mig, men det gör de inte längre.

Ja, välja kärlek, det tror jag på. Att om och om igen välja kärlek. Men för att kunna välja kärlek på djupet, då måste vi våga se våra rädslor, våga möta våra rädslor, våga omfamna våra rädslor. Annars styr de våra liv. Mer och mer, mer och mer, mer och mer. Och då kan vi inte välja kärlek. Ja, vi kan tro att vi väljer kärlek, men det vi egentligen gör, det är undvika våra rädslor. Vägra se dem.

Och citat som dessa uppmuntrar just till detta beteende. För vem vill ”välja rädsla”? Ingen. Så vi blundrar för våra rädslor istället. Vägrar kännas vid dem. Säger att vi ”inte är rädda”. Och varenda människa jag mött som tvärsäkert påstått detta, de har haft rädslan lysande i ögonen. För kanske blir vi som allra mest rädda när vi skyr våra egna rädslor. Det är då de blir till gigantiska monster som tar över allt.

De senaste åren har jag gått igenom flera svåra upplevelser där jag fått möta mina djupaste rädslor. Det har varit jobbigt. Urjobbigt. Utmanande på alla tänkbara sätt. Men när jag stått där, öga mot öga med det jag fruktat allra mest. Det är då mitt hjärta öppnat sig som allra, allra mest. Ja, mina rädslor visade sig vara en portal till mitt hjärta. Till den oändliga kärleken.

Kanske hade livet på jorden blivit så mycket lättare om vi sett det så. Sett rädslorna som en väg till vårt hjärta. Vågat se våra rädslor. Vågat möta våra rädslor. Vågat omfamna våra rädslor. Inte sky dem, inte gömma den, inte skämmas för dem. Utan vara öppna med dem. Och hjälpa varandra möta våra rädslor. Hålla varandra i våra rädslor. Älska varandra genom våra rädslor.

Ja, tänk så annorlunda livet på jorden hade kunnat vara då. Om vi mött varandra i vår sårbarhet, istället för att visa upp en orädd fasad. Ja, jag önskar att vi kommer dit en dag. Någon gång. För kärlekens väg handlar inte om att undvika våra rädslor, utan att om och om och om igen välja kärlek. Och längs vägen möter vi våra rädslor gång på gång på gång. Låt oss då hjälpas åt. I kärlek.

Jag heter Emma, och jag är rädd ibland.

(Från 2021-12-17)