Naturen är min kyrka. Dessa ord har kommit över mina läppar så många gånger under årens lopp, och jag är inte ensam om att känna så i vårt avlånga land. Nej, många av oss vallfärdas hellre ut i skog och mark, än till kyrkan. Och en helg utan ett skogsbesök känns inte hel för mig.
Kanske är det något djupt inom oss som minns. Minns hur våra förfäder och förmödrar en gång i tiden levde här i Norden. I djup symbios med naturen. Med helheten. Med Hel.
Hel som livets moder har kallats i vårt land under tusentals år. Modersgudinnan. Hon som är ett med kärleken. Hon som är ett med livet. Hon vi kommer ifrån, hon vi har inom oss, hon vi återvänder till. Hon som finns överallt omkring oss. Hon som visar sig i oändliga skepnader.
När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag se hur Hel alltid har kallat på mig. Det var hennes närvaro jag kände i djuren och naturen när jag var barn. Och det var hon som kallade på mig gång, på gång, på gång genom åren. Tills jag äntligen började lyssna till henne. Men ändå tog det många år innan hon började använda namnet Hel.
Kanske är det inte så konstigt. Under lång tid har Hel demoniserats i vårt land. Framställts som ondskan, av patriarkala krafter som ville få oss att lyda deras fader i himmelen. Och vad var mer effektivt än att demonisera Hel som vi tillbett under årtusenden, och som fått oss av leva i harmoni med oss själva, varandra och jorden.
Men nu kallar hon på oss igen. Högre, och högre, och högre. Och jag är tacksam att jag har lyssnat till henne i så många år nu. Men det har inte alltid varit lätt. Inte minst de senaste åren. För hon för oss djupt in i kärlekens eld där hon bränner bort allt där vi inte står i kärlek. Kärleken till oss själva, kärleken till varandra, och kärleken till jorden. Ja, det har gjort ont. Ohyggligt ont. Men ändå är jag så oerhört tacksam, för kärlekens väg är vägen framåt. Till en värld där vi återigen lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden.
Hel vägleder mig ibland till gamla heliga platser, platser som är helgade åt henne. Där människor i årtusenden tillbett henne. Ibland när jag trummar där får jag för mitt inre se hur människorna en gång i tiden levde på dessa platser, och varje gång fyller det mitt hjärta med så mycket kärlek och hopp.
Så kalla gärna på Hel. Bjud in henne i ditt liv. Känn hennes närvaro när du kramar träd, när du vilar i mossan, och när du låter vattnet omsluta dig. Hon finns överallt. I helheten. I oss alla. Och hon hjälper dig att helas, att bli hel. Hel.
(Från 2021-12-07, del av min Hjärtekalender på Facebook och Instagram)
Drömmer du om att leva i en mer kärleksfull värld? Varmt välkommen! Mitt namn är Emma Sofia Malmsten. Jag hjälper dig att hitta hem till kärleken i ditt hjärta och vandra kärlekens väg, så att vi tillsammans kan skapa en skönare värld där vi lever i harmoni med oss själva, varandra och jorden. Jag erbjuder bland annat healing, trumning och kanaliserad vägledning från gudinnan, det djupa kärleksmedvetande vi alla har i hjärtat. Jag arbetar både på distans och i Hälsohuset i Alnarp i härliga Alnarpsparken mellan Malmö och Lund. Jag har även skrivit två böcker, Ett brev från gudinnan och Kärlekens väg med Maria Magdalena.