Tack moder jord

Älskade moder jord. Tack för att du alltid håller mig. Tack för att du alltid älskar mig. Tack för att du alltid finns här för mig. Det är så lätt att glömma när allt snurrar fortare och fortare och fortare i vår värld. Det är då du påminner mig om att lägga mig med hjärtat mot din kropp och låta dig omfamna mig. Gång, på gång, på gång. Tills jag återigen landar i mitt hjärta och i stillheten.

Ja, vilken tid vi lever i. Du, jag, vi alla. Där det är både nattsvart och guldglimrande skimrande sprakande hoppfullt på en gång.

Nu i veckan har jag uppdaterat bloggen för första gången sedan i februari. Så många texter att gå igenom. Och så spännande att återigen få läsa om den resa vi gått igenom denna tid. Så mycket som ramlat bort, och så mycket som öppnats upp. På en gång. Hur vi landar djupare och djupare i hjärtat, djupare och djupare i kärleken, djupare och djupare i sanningen.

En insikt som landat djupt i mig detta år är hur mycket jag längtade efter att få vandra här på din vackra kropp. Hur mycket jag längtade efter att få vara en del av den resa vi går igenom nu. Ja, det har funnits tider i mitt liv då jag tvivlat på detta. Jag minns den tid då vårt blivande barns själ tog kontakt med mig från den gudomliga källan och berättade om sin längtan efter att få leva här på din vackra kropp. Hur han längtade efter att springa över gräset och känna vinden vina i håret. Hur han längtade efter att skratta, gråta och känna alla känslor. Hur han längtade efter att kramas, gosa och se in i våra ögon. Jag minns att det gjorde mig konfunderad. Hur kunde han, som levde i den oändliga kärleken, längta hit? Men nu börjar jag mer och mer förstå. Nu börjar jag också minnas. Minnas min längtan.

Det är en så oerhört stor gåva att få vandra här på din vackra kropp. En så oerhört stor gåva. Och det gör ont ibland när jag tänker på att vi inte alltid tar tillvara på den vackra gåva vi fått. Men samtidigt vet jag ju att vi alla gör vårt bästa, utifrån där vi är just då.

Så älskade moder jord. Jag vill tacka dig för att jag får vandra här på din vackra kropp. Jag vill tacka dig för att jag får springa över gräset och känna vinden vina i håret. Jag vill tacka dig för att jag får skratta, gråta och känna alla känslor. Jag vill tacka dig för att jag får kramas, gosa och se mina älskade djupt i ögonen. För där djupt djupt i ögonen, där finns den gudomliga källan. Den gudomliga källan som finns i allt och alla. Den gudomliga källan som är ett med dig.

Här på din vackra kropp får jag uppleva den gudomliga källan i fysisk form, och vad kan vara en finare gåva än så.

Tack moder jord. Tack.

(Från 2020-09-10)