En värld bortom patriarkatet

Ju djupare in i vårt hjärta vi reser… Ju djupare in i vår livmoder vi gräver… Ju djupare ner i moder jord våra rötter slår rot… Ju djupare sanningar uppenbarar sig för oss. Kanske är den mest smärtsamma insikten att vi fortfarande lever i ett patriarkalt samhälle. Ja, det är smärtsamt när vi inser att det feminina är förtryckt på så många sätt i vårt samhälle, än i våra dagar. I oss alla.

När människor började komma till min för healing såg jag snabbt ett mönster. Nästan alla kvinnor hade kraftiga och mörka blockeringar i underlivet. Blockeringar som förhindrar kontakten med vår feminina kraft, med moder jord, med vår inre gudinna, och inte minst med vår lust och vår skaparglädje. Under healingen var det som om livskraften försökte bryta sig igenom en mur i deras kroppar. En mur som skapats av att leva i vårt patriarkala samhälle.

I vårt patriarkala samhälle där unga tjejer skäms över att de har mens, och tvingas prestera i skolan även när deras kroppar skriker av smärta. I vårt patriarkala samhälle som smutskastar tjejer som bejakar sin sexualitet. I vårt patriarkala samhälle där kvinnor värderas utifrån hur väl de passar in i vårt samhälles skönhetsideal. I vårt patriarkala samhälle där kvinnor är välkomna i arbetslivet om de spelar enligt patriarkatets spelregler. I vårt patriarkala samhälle där många kvinnor får sina underliv förstörda när de tvingas föda enligt patriarkatets riktlinjer. I vårt patriarkala samhälle där de flesta våldtäktsmän går fria, medan kvinnorna får leva med såren och skammen. I vårt patriarkala samhälle där tårar och känslor anses vara en svaghet. I vårt patriarkala samhälle som förtrycker moder jord och nästan alla hennes invånare.

Ja, vårt patriarkala samhälle förtrycker det feminina på så många sätt.

Med tiden har mitt arbete mer och mer handlat om att hela de skador som skapats i oss av att leva i vårt patriarkala samhälle. Att trumma bort blockeringarna, och hela såren. Att väcka upp den feminina kraften i livmodern, och finna vägen till kärleken i hjärtat. Att förenas med vår inre gudinna och moder jord. Att hitta hem till den vi är.

Men kanske ännu mer har mitt arbete mer och mer handlat om att hjälpa till att skapa en värld bortom patriarkatet. Att skapa en värld där det feminina värderas lika högt som det maskulina. Där kvinnans underliv ses som den heliga portal hon är mellan himmel och jord. Där unga tjejer skiner av stolthet när de får sitt första månblod, och firas av nära och kära. Där kvinnor i tacksamhet för livet ger sitt heliga månblod till moder jord, och i vila och stillhet lyssnar till livmoderns visdom. Där kvinnor bejakar sin heliga sexualitet, och männen hedrar och respekterar henne. Där kvinnor får föda i lugn och ro, och välkomna det nya livet till jorden såsom hon önskar. Där vi möts av kärlek när vi gråter och omfamnar våra känslor. Där vi lyssnar till vårt hjärtas röst, och följer vårt hjärtas längtan. Där vi minns vårt djupa band till jorden, månen, solen, stjärnorna och allt som är. Ja, en värld där vi lever i harmoni med moder jord och alla hennes invånare.

Det är en lång resa att nå dit. Jag vet att mitt skrivande, och framför allt min bok Ett brev från gudinnan, är en del i denna resa. Men vi är många som hjälps åt. Var och en på sitt sätt. Var och en med sina gåvor. Alla behövs.

I fullmånens magiska sken ber jag att den feminina kraften vaknar än mer i jorden och i oss alla. Så att vi tillsammans kan skapa en värld där vi alla är välkomna.

(Från 2019-11-12)