Tänk om

Det är alltid som mörkast före gryningen. Ibland behöver vi uppleva det djupaste mörker för att se det ljusaste ljus. Det ljus vi alla har inom oss. Det ljus vi alla är.

På ytan ser det mörkt ut i vår värld. Becksvart. Ja, jag dras också ner i detta mörker ibland. Inte minst när jag tänker på hur mycket mörkare världen är nu när mina barn växer upp, jämfört med när jag själv växte upp. Ibland känns det hopplöst.

Men jag hittar alltid ut ur mörkret igen. Vägledd av det stjärnljus som lyser upp mörkret i oss alla. Vårt inre ljus. Vårt gudomliga ljus. Det ljus jag känner djupt i mitt hjärta. Det ljus jag vet finns i alla människors hjärtan om jag tittar djupt, djupt, djupt.

Jag blev nyligen påmind om att en del människor ser såna som mig som galna. Vi som har en djup relation med det gudomliga. Vi som pratar med moder jord. Vi som kramar träd. Vi som ser änglarna och mästarna som våra vänner. Vi som omfamnas av våra förmödrar och förfäder som levde på jorden för tusentals år sedan. Vi som känner att vi alla är ett. Vi som gråter tårar av kärlek. Vi som… Ja, vi som är annorlunda. Vi som kommer ihåg det som så många människor glömt. Vi som minns det som våra urbefolkningar alltid har vetat om.

Ja, i vårt samhälle ses vi som galna ibland. Och ja, med vårt samhälles måttstockar är vi galna. Men tänk om det inte är vi som är galna? Tänkt om det är tvärtom? Tänk om det är vårt samhälle som är sjukt? Tänk om det är vårt samhälle som är galet? Tänk om det är vårt samhälles livssyn som är orsaken till det mörker som brer ut sig över jorden?

Tänk om…

Och tänk om…

Tänk om det är så att vi som samhälle behövde gå fullständigt vilse för att kunna hitta vägen hem igen?

Tänk om det är så att vi som samhälle behövde irra bort oss i det djupaste mörker för att kunna hitta hem till det ljusaste ljus igen?

Tänk om…

Och tänk om…

Tänk om vägen ut ur mörkret är att lyssna till oss som är ”galna”?

Vi som ser ljuset i det djupaste mörker.

Vi som ser att vägen hem går djupt in i hjärtat.

Vi som ser att vägen hem går djupt ner i moder jord.

Vi som ser att vägen hem går högt upp bland stjärnorna.

Ja, tänk om vägen ut ur mörkret är att lyssna till oss som är ”galna”…

Tänk hur snabbt mörkret på jorden hade skingrats då.

Tänk hur ljuvt gryningen ljus hade visat sig då.

Tänk hur skönt soluppgången hade spridit sin varma andedräkt över oss alla då.

Ja, tänk om… Tänk om.

(Från 2019-11-03)