Hedra våra förfäder och förmödrar

Denna tid på året är hinnan mellan världarna som tunnast. Det är dagar att minnas våra förfäder och förmödrar. De som vandrade före oss. Att tänka på dem. Att hedra dem. Att tända ljus för dem. Även om deras kroppar har lämnat jordelivet så lever deras själar vidare. Vakar över oss. Hjälper oss. Älskar oss.

Jag hade tänkt ha höstlov med mina barn i några dagar. Vara i den fysiska världen. Tji fick jag. När jag stod i hallen innan idag så omslöts jag plötsligt av en stark tobakslukt, som bara blev starkare och starkare. När det händer vet jag att det är en av mina förfäder som kallar på mig. Han annonserar alltid sin ankomst på detta sätt.

Jag fick tydligt till mig att tända ett ljus för mina förfäder och förmödrar. När jag tände ljuset kände jag hur det började susa i mina öron och hur allt omkring mig börjar snurra. Jag fick till mig att lägga mig ner och ta emot det som kommer till mig.

Jag såg för mitt inre öga hur mina förmödrar och förfäder stod i ring efter ring runt mig. Omringade mig. Skickade kärlek till mig. Så starkt, så starkt. Tårarna börjar forsa nerför mina kinder. Efterhand kom fler och fler av dem fram till mig och pratade. Tackade mig för det jag gör. Gav gåvor till mig. Gåvor som vaknade upp inom mig, när de gav mig dem. Mitt hjärta blev varmare och varmare av deras närvaro.

Vi är aldrig ensamma. Aldrig någonsin. Vi har så många nära och kära omkring oss, alltid. Om inte i denna dimension, så i andra.

Tänd ljus för dem. Tacka dem för att de finns där för dig, vare sig du känner deras närvaro eller inte. För de finns där för dig. Alltid. Alltid. Alltid.

(Från 2019-10-30)