När vi stänger dörren för andra, stänger vi även dörren till vårt hjärta.
I hjärtat hänger vi alla samman. I hjärtat är vi alla ett. Varje gång vi väljer att vända bort blicken. Varje gång vi tänker att det inte angår oss. Varje gång vi tänker att det inte är vårt ansvar. Då murar vi igen vårt eget hjärta. Än mer för varje gång.
Till slut tappar vi helt kontakten med kärleken i vårt hjärta. Vi hör inte längre vårt hjärtas röst. Vår inre kompass får inte längre någon kontakt med vårt mänskliga jag. Vi går helt upp i vårt ego. Allt handlar om jag, mig och mitt, och om att skydda dessa till varje pris. Vad det än kostar. Även om vi måste gå över lik för att uppnå detta.
Detta fenomen ser vi hos så många människor i våra dagar, inte minst i så många av våra ledare. Kärleken i deras ögon har ersatts av rädsla, hat och makthunger. Konsekvenserna av detta ser vi överallt. Över hela jorden.
Det är en farlig resa. En resa mänskligheten gjort så många gånger förr, men förödande resultat.
I våra dagar står vi vid ett vägskäl. Vi måste välja väg. Varenda en av oss. Vill vi att framtida generationer ska vara stolta över oss, eller ska vår tid bli en skamfläck i mänsklighetens historia? Det är upp till oss. Varenda en av oss. Varenda en.
För det är inte våra ledare som kommer vända den utveckling vi ser. Nej, det är något vi alla måste göra. Varenda en av oss, som har hjärtan att känna med.
Hjärtats väg. Kärlekens väg. Det är vägen framåt, till en ljusare framtid för jorden och för alla hennes invånare. Det är både en resa i vår inre värld, och en resa i vår yttre värld. Båda delarna behövs. Båda delarna är lika viktiga.
Hjärtats väg kallar. Kärlekens väg kallar. Nu går vi. Nu.
(Från 2019-10-26)